Bokrecension: World After (Penryn and the End of Days #2)

*Varning för mindre spoilers*
 
Titel: World After
Författare: Susan Ee
Utgivningsår: 2014
Betyg: 7/10
Handling: In this sequel to the bestselling fantasy thriller, Angelfall, the survivors of the angel apocalypse begin to scrape back together what's left of the modern world.

When a group of people capture Penryn's sister Paige, thinking she's a monster, the situation ends in a massacre. Paige disappears. Humans are terrified. Mom is heartbroken.

Penryn drives through the streets of San Francisco looking for Paige. Why are the streets so empty? Where is everybody? Her search leads her into the heart of the angels' secret plans where she catches a glimpse of their motivations, and learns the horrifying extent to which the angels are willing to go.

Meanwhile, Raffe hunts for his wings. Without them, he can't rejoin the angels, can't take his rightful place as one of their leaders. When faced with recapturing his wings or helping Penryn survive, which will he choose?
 

*Var en dryg vecka som jag läste ut World After, så kommer inte ihåg alla detaljer. Därav så kommer jag nog försöka hålla den här recensionen kortfattad.*
 
Jag skulle nog inte säga att uppföljaren World After var lika bra som dess föregångare Angelfall. I denna boken så spenderar Penryn och Raffe största delen isär, vilket gjorde allt något ointressantare och svårare för mig att koncentrera mig, med tanke på hur de lämnade varann i den första boken. Genom hela boken så kunde jag inte riktigt fokusera eller bli lika indragen i historien, eftersom att jag konstant hungrade efter en återförening mellan Raffe och Penryn. 
 
Men, den var ändå mycket bra! Framförallt det episka slutet ;) *Alltså gud, jag tror inte jag kommer kunna vänta ända till mars för att få den tredje boken, som dessutom är den sista (heart=breaking)*
Vad jag gillar med den här serien är att den är betydligt mycket mörkare än andra böcker jag har läst.  
 
Gillade att vi fick se flera av scenerna från den förra boken, fast ur Raffes perspektiv. Exempelvis när han hade tvinnat Penryns hår runt svärdet. Kändes så tragiskt, eftersom han då trodde att hon var död! Och efter att de hade återförenats... Gosh! När de låg på stranden och höll om varann, och Raffe grät :') *THE FEELS*
 
Gillar (men hatar det lite också heh) att deras romans är så utdragen! Istället för att bara tuta och köra, och ge läsarna vad de vill ha. Får allt att kännas mer realistiskt! Jag menar... Det är nog inte SÅ troligt att Raffe skulle ge upp sin tro om rätt och fel vad gäller relationer med människor, efter att de kännt varann i typ en vecka xP 
Men det gör allt ännu mer romantiskt också... Att de långsamt hinner bygga upp denna relationen och banden mellan dem! 
 
Guuud ser framemot nästa bok! OM ni inte redan har läst Angelfall, så gör det. NU. PRONTO. 
 
Vi hörs! Gotta go ;)
 
«Hennie»


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback