Bokrecension: World After (Penryn and the End of Days #2)

*Varning för mindre spoilers*
 
Titel: World After
Författare: Susan Ee
Utgivningsår: 2014
Betyg: 7/10
Handling: In this sequel to the bestselling fantasy thriller, Angelfall, the survivors of the angel apocalypse begin to scrape back together what's left of the modern world.

When a group of people capture Penryn's sister Paige, thinking she's a monster, the situation ends in a massacre. Paige disappears. Humans are terrified. Mom is heartbroken.

Penryn drives through the streets of San Francisco looking for Paige. Why are the streets so empty? Where is everybody? Her search leads her into the heart of the angels' secret plans where she catches a glimpse of their motivations, and learns the horrifying extent to which the angels are willing to go.

Meanwhile, Raffe hunts for his wings. Without them, he can't rejoin the angels, can't take his rightful place as one of their leaders. When faced with recapturing his wings or helping Penryn survive, which will he choose?
 

*Var en dryg vecka som jag läste ut World After, så kommer inte ihåg alla detaljer. Därav så kommer jag nog försöka hålla den här recensionen kortfattad.*
 
Jag skulle nog inte säga att uppföljaren World After var lika bra som dess föregångare Angelfall. I denna boken så spenderar Penryn och Raffe största delen isär, vilket gjorde allt något ointressantare och svårare för mig att koncentrera mig, med tanke på hur de lämnade varann i den första boken. Genom hela boken så kunde jag inte riktigt fokusera eller bli lika indragen i historien, eftersom att jag konstant hungrade efter en återförening mellan Raffe och Penryn. 
 
Men, den var ändå mycket bra! Framförallt det episka slutet ;) *Alltså gud, jag tror inte jag kommer kunna vänta ända till mars för att få den tredje boken, som dessutom är den sista (heart=breaking)*
Vad jag gillar med den här serien är att den är betydligt mycket mörkare än andra böcker jag har läst.  
 
Gillade att vi fick se flera av scenerna från den förra boken, fast ur Raffes perspektiv. Exempelvis när han hade tvinnat Penryns hår runt svärdet. Kändes så tragiskt, eftersom han då trodde att hon var död! Och efter att de hade återförenats... Gosh! När de låg på stranden och höll om varann, och Raffe grät :') *THE FEELS*
 
Gillar (men hatar det lite också heh) att deras romans är så utdragen! Istället för att bara tuta och köra, och ge läsarna vad de vill ha. Får allt att kännas mer realistiskt! Jag menar... Det är nog inte SÅ troligt att Raffe skulle ge upp sin tro om rätt och fel vad gäller relationer med människor, efter att de kännt varann i typ en vecka xP 
Men det gör allt ännu mer romantiskt också... Att de långsamt hinner bygga upp denna relationen och banden mellan dem! 
 
Guuud ser framemot nästa bok! OM ni inte redan har läst Angelfall, så gör det. NU. PRONTO. 
 
Vi hörs! Gotta go ;)
 
«Hennie»

Bokrecension: We Were Liars

Titel: We Were Liars
Författare: E. Lockhart
Utgivningsår: 2014
Betyg: 7/10
Handling: 
A beautiful and distinguished family.
A private island.
A brilliant, damaged girl; a passionate, political boy.
A group of four friends—the Liars—whose friendship turns destructive.
A revolution. An accident. A secret.
Lies upon lies.
True love.
The truth.
 
 Huvudpersonen heter Cadence, kallas Cady, och hennes familj är en fin New England-familj med gamla pengar. Den här rika familjen har en egen ö där de tillbringar varje sommar tillsammans. Tre systrar med barn, alltså Cadys kusiner, och deras morfar.
När boken börjar är Cady snart 18, och tillbaka på sommarön för första gången på två år. Något hände där när hon var 15, men hon minns det inte och det är det som är gåtan i ”We were liars”. Vad handlar minnesförlusten om, vad orsakade den?


Jag blev verkligen förvånad över hur snabbt jag drogs in i We Were Liars, och familjen Sinclairs skruvade liv. Bokens handling lämnade mig inte så jätteimponerad, men efter att ha läst boken så inser jag att det nog är rätt så svårt att förklara den utan att spoila allt. Det är en sådan sorts bok där små fragment av huvudpersonens liv förklaras såsom boken går vidare. Exempelvis, efter hela 70 sidor så kändes det fortfarande inte som att boken hade kommit igång. Men, nu förstår jag att det i princip var det som var meningen (ni som har läst boken kanske förstår mig). Man fick liksom små ledtrådar här och var, som man knappt lade märke till förrän allt löste sig i slutet och allt som hänt knöts samman i en enda chockerande sanning. 
 
I det stora hela så tyckte jag att boken var lite händelselös, men ändå väldigt indragande samt lockande. Man blir lika desperat som den mycket intressanta huvudkaraktären Cadence, till att få reda på vad som hände i och med hennes olycka, sommaren då de alla var femton. Och jag måste säga att slutet var en av de bästa jag läst på länge. Hjärtskärande, och otroligt tragisk, men mycket, mycket väl gjord. Författaren E. Lockhart gjorde verkligen att bra jobb med We Were Liars. 
 
Denna hyllade berättelse, är verkligen en som jag rekommenderar. Den tog mig inte mer än tre dagar att läsa, då den var mycket kort (200-nånting sidor) och rätt så lättläst. Den finns att köpa på Pocket Shop för 129:-, om jag inte minns fel! 
 
Det var nog allt för den här gången, vi hörs! 
 
«Hennie»

Recension: Mockingjay part 1 (2014)

 Medverkande: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth, Elizabeth Banks, Woody Harrelsen mf.
 
Handling: When Katniss destroys the games, she goes to District 13 after District 12 is destroyed. She meets President Coin who convinces her to be the symbol of rebellion, while trying to save Peeta from the Capitol.
 
Mina åsikter: 
Hungerspelen fortsätter att leverera OTROLIGT bra filmer! Jag var något orolig för hur kvalitén på Mockinjay skulle vara, med tanke på att det egentligen inte händer så jättemycket i första halvan av boken. Men wow, de lyckades galant! På ett smidigt och bra sätt lyckades de förklara allt som hänt i distrikten, få in några actionpackade samt mind-blowing scener (slutscenen med Peeta, just sayin').
 
Vad gäller skådisarna så var Jennifer Lawrence agerande på topp som alltid! Hon passar verkligen perfekt in på rollen som den nu lite mentalt förstörda Katniss. Till och med när hon skulle agera som om hon inte kunde agera så gjorde hon det perfekt (ni som har sett filmen/läst boken fattar xD). Och detsamma gäller för Elizabeth Banks och Woody Harrelsen, i rollerna som Effie Trinket och Haymitch Abernathy. De var båda klockrena, med sina kvicka små kommentarer här och var. 
 
Om jag skulle klaga på något så är det nog president Coin. Enligt mig så verkade hon på tok för snäll, i jämförelse med hur hon var gentemot Katniss i boken. Men, men, kanske ändras i part 2? 
 
Något annat som jag fullkomligt älskade var när Katniss sjöng "Hängeträdet" och man fick se när de sprängde dammen(har haft den låten på hjärnan hela dan..). Och när de spelade in propåan i distrikt åtta! "If we burn, you BURN WITH US!" EPIC är det rätta ordet! 
 
Tyckte även att det gjorde ett extremt bra jobb med att få Peeta att verkligen förtvina bit, för bit. Såg så verkligt ut! 
Dock så störde jag mig litegrann på Jennifers peruk, som hon hade genom hela filmen. Tyckte den såg lite "platt" ut för att vara ärlig...
 
I det stora hela så ÄLSKADE jag filmen! En 8/10 i betyg från mig :)
 
 
/Hennie

Christmas countdown: A Princess for christmas

2011 - inte en ny Hallmark julrulle alltså. Men den sändes på kanalen enligt deras julschema i slutet på oktober... tror jag. Nånstans där i alla fall. 

Jag tror titeln och bilderna talar om rätt tydligt vad det är för en slags go'töntfilm. ;) 
Lyckligt Slut YES! haha. Men Inga tomtar suck... 


Christmas countdown; One starry christmas



Den första Nya Hallmark-julfilmen... Njä. Lite av en besvikelse. Bygger mest på typisk amerikansk julkärlek "On christmas eve I just wanna be with the ones I love..."


Ett par med helt olika visioner om framtiden - trouble in paradise från minut ett. Dagarna innan jul.... Så möter hon sin prins (jamen det är uppenbart) påväg till föräldrarna och mr bad-workaholic-bf i New York och på den vägen är det. 


Love love love. 
För lite jul :-( 
Cmon Hallmark - i want the regular cheesy ones with santas and lil mongrels!!! 


Bokrecension: It Takes a Witch (A Wishcraft Mystery #1)

Titel: It Takes a Witch
Författare: Heather Blake

Utgivningsår: 2012

Betyg: 10/10

Handling: Darcy Merriweather and her sister, Harper, hail from a long line of witches who have the power to grant wishes using spells. They've come to Enchanted Village in Salem, Massachusetts, to join the family business, but they soon find themselves knee deep in murder...

Until three weeks ago, Darcy and Harper were working dead-end jobs and trying to put their troubles behind them. Then their aunt Velma delivered a bombshell: They're actually Wishcrafters - witches with the power to grant wishes with a mere spell. Wanting a fresh start, they head to their aunt's magic-themed tourist town to master their newfound skills.

But their magic fails them when a wannabe witch turns up dead - strangled with Aunt Ve's scarf - and Ve's sweetheart, Sylar, is found looming over the body. Ve is standing by her man, but Darcy overheard Skylar wish that the victim would disappear - forever. With Harper distracted by her handsome new crush, Darcy is determined to sleuth her way to the truth. But it'll take more than a wish to unravel this mystery....

 


 

"It takes a witch" - boken hade mig i sitt grepp from page 1. Jag avgudar Charmed och har gått i åratal (känns det som) och innerligt längtat, trånat, suktat efter en bok inom samma kategori; som kan frambringa samma gos-känsla inom mig, men samtidigt bygga på någonting... lagom spännande. Något magiskt spännande.

 

"It takes a witch" uppfyllde alla önskningar. Skriven på ett målande vis också. Staden bok-serien utspelar sig i; den är älskvärd. Lika älskvärd som systrarnas Charmed-villa.

 

Slutet var inte mer... avslutande än att ja, just DEN bokens gåta löstes på ett elegant vis och författaren lyckades mjukt införa en försiktig fortsättning.

Second masterpiece in this serie - I want. ASAP.

 

10/10

... som häx-älskande tjej fick detta literära Amerikanska verk mig att må verkligt bra. Wow!

 

//Becka


Catching fire

Första Hunger games-rullen kändes "mjäh" efteråt. Inget ordentligt Slut och storyn kändes alltigenom hopplös; på tok för mörk och sorglig. 


Men! Nu är jag PEPP på att få se den nya på bio. Andra filmen i trilogin gav mig HOPP. Och handlingen var tusen gånger bättre - tänk då på att jag inte läst böckerna och hittills varit en ganska stark hater till hunger games.


den var spännande, gripande och jag känner nu att; fan, ja kanske finns det ändå hopp om att även denna fiktiva totalknäppa destruktiva farliga värld ska få sig ett lyckligt.


8/10 


~ Rebecka 

Bokrecension: Angelfall (Penryn and the End of Days #1)

Titel: Angelfall
Föfattare: Susan Ee
Utgivningsår: 2011
Mitt betyg: 4,5/5
 
Handling: It's been six weeks since angels of the apocalypse descended to demolish the modern world. Street gangs rule the day while fear and superstition rule the night. When warrior angels fly away with a helpless little girl, her seventeen-year-old sister Penryn will do anything to get her back.

Anything, including making a deal with an enemy angel.

Raffe is a warrior who lies broken and wingless on the street. After eons of fighting his own battles, he finds himself being rescued from a desperate situation by a half-starved teenage girl.

Traveling through a dark and twisted Northern California, they have only each other to rely on for survival. Together, they journey toward the angels' stronghold in San Francisco where she'll risk everything to rescue her sister and he'll put himself at the mercy of his greatest enemies for the chance to be made whole again.
 


Den här boken var verkligen mycket bättre än jag förväntade mig! Efter att ha läst handlingen kändes den väl halvbra, inget att priotera. Men sedan så såg jag den i Pocket Shop och bestämde mig för att bara tuta och köra. Att köpa Angelfall kan jag lugnt och säkert säga var inte ett misstag!

Jag älskade vartenda ord av den! En riktig bladvändare! 
Historien var unik och mycket välskriven. Likaså karaktärerna! Åh... karaktärerna...
Först och främst, bokens lilla hjältinna; Penryn Young. Hon var stark, smart och gjorde verkligen allt för att hålla hennes familj säker. 
Raffe... Jag finner knappt några ord! Han var bara underbar! Hans corny och sarkatiska humor, och det svarta håret och blå ögonen... PRECIS min typ ;) hehe... Nemen, jag kan inte säga så mycket utan att spoila något. Men för er som har läst boken, så vet ni vad jag menar när jag säger att slutet, när han lackade loss totalt... Det var SÅ ROMANTISKT!! På sitt egna lilla vis såklart, för samtidigt så var det ju fruktansvärt tragiskt...
 
Penryns mamma var också en favorit hos mig. Det speciella med henne är ju att hon är galen, vilket är rätt så intressant att se. Hon går ju inte på några mediciner, så man kan lugnt säga att hon lever i sin egna något creepy värld.. x'D
 
I övrigt så var boken packad med action, och den gjorde mig fakitskt lite småskraj vid vissa lite extra gory delar. 
Den hade minst sagt ett högt tempo, och var i princip felfri. 
 
Det enda som hindrade mig från att ge den 5/5 i betyg, var att jag hade så otroligt många frågor genom hela boken. Framförallt om änglarna dådå! Susan lämnade små hintar med information här och var, som fick mitt huvud att virvla med frågor och funderingar. För trots att jag lyckades måla upp en rätt bra bild om hur världen såg ut, så var det mycket som inte besvarades. Dock så var ju det egentligen rätt så smart av författaren. Fick ju än egentligen bara att vilja läsa mer.. ;)
 
För att avrunda denna recension; LÄS DEN! Den är fantastisk! 119:- på Pocket Shop.. :3
 
 
/Hennie

Filmrecension: The Hunger Games; dödens rulle (2012)

Mina åsikter: Man kan inte bara se första filmen i denna berömda trilogi. Slutet är inget slut, inte på långa vägar. Man känner sig inte lugn någonstans i kroppen efter att ha sett klart filmen, handlingen är brutal och kärlekshistorien något oäkta.
 The Hunger Games är ingen fin film i den bemärkelsen att det går att pusta ut vid åtminstone ETT tillfälle under de cirka två timmarna som dödaförstdödabästdödadödadöda-tävlingen håller igång.
 
Vad som är BRA dock är skåedespeleriet, samt att den inte är lika ÄCKLIG som den japanska lookalike-rullen. (krävs spybytta vid soffkanten för att palla med den haha). Och visst, en gnutta hopp existerar kanske, jag erkänner, efter att ha sett den. Trilogin borde ju sluta lyckligt på NÅT vis, i något hörn av storyn... eller...?
 
//Becka
 

Bokrecension: The One (The Selection #3)

 Titel: The One

Författare: Kiera Cass

Utgivningsår: 2014

Mitt betyg: 8/10

Handling: When she was chosen to compete in the Selection, America never dreamed she would find herself anywhere close to the crown—or to Prince Maxon's heart. But as the end of the competition approaches, and the threats outside the palace walls grow more vicious, America realizes just how much she stands to lose—and how hard she'll have to fight for the future she wants.


The One var inte den bästa boken i serien, men den var fortfarande väldigt bra. Såsom berättelsen har rört sig framåt så har det övergått ifrån en feelgood-bok till..ja, något mycket mer seriöst och djupt. 

 

Gillade att det var mer action i den här boken. Dock fick vi på grund av det säga adjö till flera karaktärer, som jag verkligen gillade. 

 

Vad gällde karaktärerna så var nog Celeste min absoluta favorit. Där kan man snacka karaktärsutveckling. Hon gick från någon som jag hatade, till någon jag såg upp till. 

Direkt efter Celeste så kommer självklart Maxon (än en gång *swoon*), Americas familj (förutom Kota) och hennes tjänsteflickor.  

 

America själv har jag haft väldigt blandade känslor kring. I ena sekunden så älskar jag hennes ärlighet, att hon är så godhjärtad och hennes styrka och beslutsamhet. Men vad jag störde mig en del på, framförallt i The One, var att i princip alla problemen som uppstod för henne kunde ha lösts genom simpel konversation.  

 

Jag kommer verkligen att sakna the Selection. Med en värmande sorts humor, och en hjärtskärande romans så har serien fått mig att skratta, skrika och gråta. Jag förälskade mig verkligen i karaktärerna och kommer sakna dem så mycket. 

 

Tills The Heir kommer ut, d.v.s. ;) (ett inlägg om the Heir kommer sen) 

 

The One får betyget 8/10 ifrån mig, likaså får serien i helhet. 

  

/Hennie


Recension: Moulin Rogue (2001)

Handling: A poet falls for a beautiful courtesan whom a jealous duke covets in this stylish musical, with music drawn from familiar 20th century sources.
 
Mina åsikter: Förra helgen fyllde min bästa kompis år, och hon firade det med en liten fest. För att runda av kvällen så bestämde vi oss för att se på film, nämligen Moulin Rouge, som jag har velat se väldigt länge. 
 
Måste säga att jag var rätt så besviken på Moulin Rouge. Jag hade ingen aning om vad den handlade om, förutom att det var en musikal. Förväntade mig en utdragen, förbjuden, trollbindande romans och ett dramatiskt slut. Visserligen så var den ju RÄTT så dramatisk, men inte på det sättet jag förväntade mig. I för sig så var det ju en musikal, och det är väl sånt man får vänta sig av just en musikal. Men i det stora hela så tyckte jag helt och hållet inte om den särskilt mycket!

Dock så var det bra skådespel, fin musik, bra handling och filmen var "roligt" gjord. Och med det så menar jag att den var väldigt...färgstark! Dock så var rätt så spretig, och lite småförrvirrande vid vissa delar. 

Ångrar dock inte att jag såg den. Känns som en sån där film som är en del av allmänbildningen, tillsammans med typ Titanic, Harry Potter och liknande.

Blev en rätt så kort recension, men men. För att avsluta detta så ger jag filmen 6/10. Rekommenderar den till er som älskar musikaler! :P 
 
/Hennie
 

Bokrecension: The Elite (The Selection #2)

 Titel: The Elite

Författare: Kiera Cass

Utgivningsår: 2013

Betyg: 7/10

Handling: The Selection began with thirty-five girls.
Now with the group narrowed down to the six Elite, the competition to win Prince Maxon's heart is fiercer than ever—and America is still struggling to decide where her heart truly lies. Is it with Maxon, who could make her life a fairy tale? Or with her first love, Aspen? 


Jag har ganska blandade känslor angående the Elite. Jag tyckte självklart att den var fantastiskt bra, men inte liika bra som sin föregångare, the Selection.

The Elite var definitivt mycket mörkare, och jag skrattade inte lika mycket som jag gjorde när jag läste the Selection. Den övergick från en feel-good serie till något lite mer seriöst och djupt (fick mig till och med att fälla en tår vid ett visst ställe...), vilket jag egentligen inte hade något emot. Fick mig bara att gilla den på ett annat sorts sätt!

 

Angående karaktärerna så måste jag säga att jag hade aaaningens svårt för America. Hon var så söt, omtänksam och ärlig i början av boken, men mina åsikter ändrades och helt plötsligt fann jag henne något irriterande. Dock så var hon så stark och målmedveten i slutet, och det fullkomligt älskade jag! Ska bli jättekul att få se den sidan av henne i The One!

 

Vad det gällde de andra karaktärerna så störde de mig allt mer och mer såsom boken gick vidare. Framförallt vad gällde kung Clarkson. Fyfaan vad jag hatar honom! Allt han gjort mot Maxon och nu mot America, bara äcklar mig. Usch!!!!

Dock så började jag gilla Aspen allt mer och mer! Men jag skulle fortfarande hellre se America med Maxon, men jag antar att vad som helst kan hända...

Och Anne, Mary och Lucy behåller sin plats i mitt hjärta! De är ju bara för söta!

 


Det var nog allt jag tänkte säga om The Elite. Ser framemot att få läsa the One! Och om du inte har läst the Selection än, så rekommenderar jag den DEFINITIVT!!!

/Hennie


Tidigare inlägg Nyare inlägg