Sammanfattning: Switched at Birth (säsong 1)

 
Handling: Två tonåringar, den rika, artistiska Bay Kennish och basketspelande, döva Daphne Vasques, får reda på att de var bytta vid födseln, vilket kastar om deras liv föralltid. 

När jag började kolla på Switched at Birth så låg jag hemma i sängen med en förkylning, och letade efter någon lite larvig tjej-serie. Jag förväntade mig att Switched at Birth skulle vara i stil med The Lying Game och kanske One Tree Hill, men jag måste säga att jag blev överraskad. 
Serien är som helhet bra. Den hade flera svackor dock, såsom några irriterande karaktärer, långsamt tempo från stund till stund och så kunde den vara rätt så händelselös. MEN den, å andra sidan, hade en mycket intressant story som jag gillade att följa, och flera karaktärer, vars utveckling under seriens gång var kul att följa.
 
Vad det gäller karaktärerna så har jag mååånga åsikter. Vi kan börja med huvudkaraktärerna Bay och Daphne.
Bay tyckte jag var en rätt så stadig person genom hela säsongen, hon var varken irriterande eller superduperfantasticamazing. Men jag gillade henne måste jag säga! Tyckte hon var en av de fååå vettiga personerna i serien.
Daphne har jag egentligen inga problem med. Dock så gick hennes karaktär från charmig och intressant, till korkad och irriterande mot slutet. Men skulle gissa på att det vänder i säsong 2.
 
Och priset för sämsta föräldrarna everrr gååår tiiiill.........Katherine och John Kennish! 
Wow... Alltså dessa karaktärer... Jag hade STORA problem med dem genom i princip hela seriens gång! I alla fall John, för till skillnad från Katherine så kändes det som att hans karaktär inte utvecklades ett skit under större delen av serien. Fast båda två hanterade deras situation så otroooligt dåligt i början, jag blev sjukt irriterad. 
However, Katherine började jag långsamt men säkert gilla.
 
De jag faktiskt gillade i princip hela tiden var Daphnes mamma Regina och Daphnes bästa vän Emmett. De var gulliga, lite mer äkta karaktärer...(förutom that one time när Emmett var dum i huvudet och hade värsta rebelliska tonårsfasen..)
 
Somsagt så tyckte jag att serien kunde bli riktigt långsam från time to time. Jag förväntade mig att få mer av en WOW-känsla! Framförallt mot slutet. Eftersom att säsongen var otroligt lång (hela 30 avsnitt) så förväntade jag mig en massiv cliffhanger i sista avsnittet, eller bara att något dramatiskt skulle hända... 
 
SÅ för att avrunda denna sammanfattning ger jag säsong 1 av Switched at Birth 6/10 i betyg. Jag kommer defintivt fortsätta med den! 
 
/Hennie
 

Sammanfattning: Orphan Black (säsong 1)

Handling: A streetwise hustler is pulled into a compelling conspiracy after witnessing the suicide of a girl who looks just like her.
 
Oh, vet inte vart jag ska börja! Basically så handlar serien om Sarah Manning, som bevittnar en tjej, som förövrigt är identisk till henne själv, ta självmord. Sarah, stjäl hennes identitet, och blir som en följd indragen i en konspiration som involverar inget annat, utom kloner... ;) dum-DUM-duuuum!! heh.
 
Först och främst, jag älskar denna seriens handling. SÅ unik och intressant. Den skiljer sig verkligen från andra! Under seriens gång utvecklas handlingen väl, och för varje avsnitt så dras man in djupare och djupare. En lagom blandning av humor och spänning. Om det är något jag saknar så är det väl romantik! Man kanske det väntar i säsong 2..? Trodde först att det var något på gång med karaktären Paul, men tyvärr verkade det inte som det... 
 
           
Om vi ska gå vidare till skådespelarna och karaktärerna, så tänker jag först faktiskt nämna Jordan Gavaris som spelar den roliga, artistiska, homosexuella, något galna brodern till vår huvudperson Sarah; nämligen Felix. Och GUD vad jag ÄLSKAR honom!!! Han är bara så jäkla skön. Right up my alley. LÄTT min favoritkaraktär i serien so far. Felix sätter alltid ett leende på mina läppar med hans roliga, snabba, sarkasm-fyllda kommentarer.
 
Sedan så har vi ju skådespelaren Tatiana Maslany som spelar huvudpersonen och, såklart, alla klonerna. Fantastisk prestation! Älskar att hon verkligen får dessa karaktärer att kännas som om de spelas av helt olika personer.  
 
Om jag ska klaga på något så är det att seriens karaktärer kan framstå som lite klyschiga. Den alkoholiserade förortsmamman, lesbiska vetenskapsnörden och tuffingen som skulle göra allt för sin familj. Dock så stör detta mig egentligen inte särskilt mycket! Tycker endast att det bidrar till seriens charm. 
 
Första säsongen av Orphan Black får en stark 8/10 från mig i betyg. 
 
«Hennie»
 

The vampire diaries - season 2

 
 
 
 
nu har jag alltså sett säsong 2. hujedamej vad den slutade gött då. Vad tusan kommer hända med Stefan, nu är han alltså en totalt crazy vampyr-slaktare igen med Klaus-hybriden... och Jeremy... och Damon... Elena, deras feberkyss. haha känner mig som tolv år :) time for season 3!

Sammanfattning: Witches of East End (säsong 1)

Handling: 
Centers on the adventures of a mother and her two adult daughters, both of whom unknowingly are their family's next generation of witches, who lead seemingly quiet, uneventful modern day lives in Long Island's secluded seaside town of North Hampton. When one of the daughters becomes engaged to a young, wealthy newcomer, a series of events forces her mother to admit to her daughters they are, in fact, powerful and immortal witches.
 
Serien var somsagt supermysig! Den har en häärlig unik handling och bra skådisar. Äntligen en serie om bara tvättäkta häxor! Har saaknat det sen jag och Becka såg klart på Charmed! 
 
Over all, så tyckte jag att serien var bra. Därför tänker jag nog för det mesta fokusera på det som var lite mindre bra. 
 
Om man ska jämföra serien med just Charmed dådå, så skulle jag säga att de båda har den där mysfaktorn som jag gillar i serier. Men i Charmed så brukade man alltid lära sig något poetiskt om kärlek, fämilj, rätt och fel o.s.v. Och det var alltid lite mer realistiskt drama. Om man skulle jämföra serierna på just de fronterna så är Witches of East End i princip en billig rip-off! MEN det betyder inte att jag inte gillade den, för det gjorde jag. VERKLIGEN! Var jätteskönt att komma hem efter skolan och kura ihop sig med en kopp te och titta på nånting lättsamt och mysigt! Allt det som var halvbra i serien, tog de igen med bra effekter, snygga skådisar, mycket action samt bra och unik handling. 
 
Jag tyckte att dramat kunde ha gjorts lite mer realistiskt, och då pratar jag självklart om (liiten spoiler) Killian och Freya. Liksom de har känt varandra i fem minuter, och så helt plötsligt är de superkära. Visserligen så förklarades ju det i slutet av säsongen, men de kunde ha gjort det liiite mindre cheesy och lämnat små ledtrådar till förklaringen på allt. Förstår ni vad jag menar? :P 
 
Jag ger säsongen 7/10 i betyg! :) Rekommenderar den definitivt! 
 
SPOILER-SNACK: 
Ja, säsongen fick ett rätt så spännande slut, och lämnade oss med en liten cliffhanger! Att portalen öppnades, och så självklart det som hände med Killian och Dash nu när de fick sina krafter tillbaka. 
Vi börjar med portalen. SÅ den leder alltså till Asgard, vilket känns lite konstigt... Att det är just Asgard menar jag. För det har ju att göra med fornordisk mytologi och asatron, och sen blandat med häxor :S Känns typ, udda? Men men, blir säkert superbra! Undrar bara vem det var som stod i öppningen till portalen! Kan det ha varit den där sonen som lämnades kvar kanske? Frederick, right? :3
 
Angående Killian och Dash... Tycker det ska bli riktigt kul att se hur de båda reagerar på sina krafter! Dock så är ju Killian typ "lost at see" för stunden, vilket kanske inte är så bra (för han dog väl inte?!) :P Tyckte att Dash hanterade situationen när Killian låg där på båten, extremt barnsligt. Bara putta iväg den liksom!? Herregud skärp till dig människa *host host* häxa.  
 
Aja, det var allt! See ya! :)
/Hennie

Sammanfattning: Devious Maids (säsong 2)

Tänkte först och främst bara ursäkta för den dåliga uppdateringen från mig! Har haft JÄTTEMYCKET att göra denna veckan, vilket innebar att bloggen tyvärr fick lida! Men men, fler inlägg från och med nu förhoppningsvis! 
Gud vad jag älskar den här serien! Den är verkligen skitbra, mitt nya Desperate Housewives. Om jag skulle jämföra med säsong 1, så tycker jag dessutom att denna säsong var tio gånger bättre. Och förhoppningsvis så är säsong 3 på samma nivå! 

 

Med en härlig handling, unik från flera andra, så tycker jag att Devious Maids definitivt är värd att se. Den handlar om livet kring några hushållerskor och deras arbetsgivare i Beverly Hills, helt och hållet Desperate Housewives fast ur det andra perspektivet. 

Var jag gillade mest med den andra säsongen var det konstanta höga tempot, tycker inte att det förekom en tråkig stund genom hela säsongen. Och wow, vilken cliffhanger där på slutet alltså… Men inte bara spänning, utan serien är även väldigt lättsam och "färgstark", vilket endast förstärks av den härliga musiken.   
 
Tyckte att det var mycket karaktärsutveckling i denna säsong, och mycket bra skådespel. Några nya karaktärer introducerades. Mina favoriter var nog Ethan och Ty, Nicholas, mr Kenneth och hans fru och dotter. Alla roliga karaktärer, med kul backstory! 

 

Innan jag går vidare till lite spoiler-snack, så tänkte jag säga att jag ger Devious Maids andra säsong en 8/10 i betyg :) 

 

SPOILERS: 

Ja… Hände ändå rätt så mycket i denna säsong! Blev jätteglad över att Spence och Rosie ääntligen gifte sig. Dock efter vad som hände i slutet, så blir man ju orolig. Antagligen så var det väl någon som blev skjuten, frågan är vem? Rosie? Spence? Valentina? 

 

Kul även att Zoila är gravid! Undra vems barn det är dock? Javiers eller Pablos? Själv hoppas jag på Javier, då jag gillar honom sååå mycket mer än Pablo… :/ 

 

Så sorgligt det där med Nicholas och Evelyn och Adrians son… Dock så känns det skönt att alla korten ligger på bordet nu, så att Evelyn och Adrian kan börja om på nytt, för trots att de är ett udda par så gillar jag de tillsammans. De är intressanta! 

 

Såå, för att avsluta detta så kan man lugnt säga att jag rekommenderar serien och att jag ser framemot säsong 3 :)

/Hennie


Sammanfattning: Finding Carter (säsong 1)

Jag måste nog säga att jag fick det jag förväntade mig från Finding Carter, och är riktigt glad att jag gav den en chans. 

Finding Carter handlar om Carter Stevens, som får reda på att kvinnan hon trodde var sin mamma, egentligen är hennes kidnappare. Carter, som kidnappades vid tre års ålder, tvingas flytta hem till de främlingar som är hennes riktiga familj. Men att bara överge sitt liv på det sättet kan vara svårt. Vi får följa Carter genom några riktigt svåra belsut, i säsong 1 av serien. 

Tänker börja att prata om skådespelet. Framförallt så gillade jag Kathryn Prescott's (Carter Stevens) och Cynthia Watros' (Elizabeth Wilson) prestation. Tyckte att de jobbade jättefint tillsammans! Från att ha haft en svår relation, så utvecklade karaktärerna ett riktigt starkt mor&dotter-band. Ser framemot att se de igen i nästa säsong! 

Dock så var jag inte lika imponerad av Anna Jacoby-Heron och Alex Saxon, som spelade Taylor och Max. Tyckte att Taylor's karaktär var ganska platt och lite småtråkig. Max var jättesöt och rolig, men skådespelaren var väl kanske inte den bästa (enligt mig). Han har ett väldigt speciellt sätt agera, vilket jag har märkt efter att ha sett honom i både denna serien och The Fosters i rollen som Wyatt. Alltid samma min, alltid samma blick, och inte jättemycket variation i rösten. Men de sakerna kan också vara saker som utmärker karaktären och gör den speciell… 

Tyckte att handling var riktigt bra! Har inte sett något sådant förut i en serie, så det var som en frisk fläkt kan man säga. 

Säsongen bjöd på mycket spänning från avsnitt till avsnitt, men även några väldigt emotionella scener. Var framförallt imponerad av hur mycket spänning som serien lyckades leverera. Från början till slut! Dock så började jag tappa intresset mot mitten av säsongen, men de gjorde upp för det med det väldigt dramatiska slutet (den cliffhangern, just sayin')! 

Vissa stunder var lite cheesy, det var ju trots allt en serie från MTV. Men i det stora hela så tycker jag inte att det gjorde något! 

 

För att avsluta detta så rekommenderar jag definitivt Finding Carter. Den första säsongen får betyget 6,5/10 från mig. 

 

Genomsnittlig känsla: 

 
/Hennie

Sammanfattning: Orange Is The New Black (säsong 2)

Handling: The story of Piper Chapman, a woman in her thirties who is sentenced to fifteen months in prison after being convicted of a decade-old crime of transporting money for her drug-dealing girlfriend.
 
Favoritasvnitt: Det sista tror jag. Då Taystee och tjejerna insåg Vee's agendor, Rosa som rymde, Caputo tar över stället, Vee dör MOHAHA :3  
 
Favoritkaraktär: Poussey och Red, DEFINITIVT! Det känns som att båda hade någon form av moral genom hela säsongen. Och tyckte så synd om dem! Hamnade ju alltid i klistret. Sen så tyckte jag även att Caputo alltid var lite smårolig. :P
 
Favoritship: Ja, det blir väl Daya och John igen... :) Gillar de två tillsammans, så söta. Och nu när Mendez hamnar i finkan, och John har erkännt, hur kommer det gå med deras bebis?! 
Sen så gillade jag även Poussey och Taystee tillsammans, fast som vänner dåda :)  
 
Bäst i säsongen: Tyckte faktiskt att det var skiiitkul när Mendez kom tillbaka! Han må vara helt galen, men alltid så himla rolig! Precis då han kom in genom dörrarna alltså... Dog av skratt. 
 
Värst i säsongen: VEE! Usch! Hatade henne från första början. Kommer in och tror att hon äger stället. Och så som hon behandlade Poussey och Red, ville bara slå till henne i ansiktet! Det hon gjorde mot RJ, han som var så söt, gav mig kräkreflexer! USCH 
OCH att de slängde ut den där gamla damen. Var så hemskt när de stängde in henne i bilen och hon ropade på Piper! Var så hemskt :'(
 
Övriga synpunkter: Ja. Ännu en mycket bra säsong! Mycket drama, med lite komedi-inslag. Och så självklart alla tillbakablickarna. Tror inte att jag nämnde de i sammanfattningen av säsong 1, men jag gör det nu. Ännu en sak som jag älskar med serien!
Har även gjort mig lite sugen på att läsa boken, trots att jag har hört från många att serien är så mycket bättre... Men men! 
 
Den andra säsongen av Orange Is The New Black får betyget 8/10 :)
  
/Hennie

Sammanfattning: Orange Is The New Black (säsong 1)

Handling: The story of Piper Chapman, a woman in her thirties who is sentenced to fifteen months in prison after being convicted of a decade-old crime of transporting money for her drug-dealing girlfriend.
 
Favoritavsnitt: Gillade avsnittet med kycklingen, var en utav de roligare i säsongen. Sen så var ju sista avsnittet allmänt spännande(man blev förbannad på Healy, den bittra gubben)! 
 
Favoritkaraktär: Ååh! Måste säga att den här serien har många väldigt härliga karaktärer alltså. Exempelvis Taystee, som jag bara älskar p.g.a hennes sprudlande energi, gör en alltid så glad :) Gillar även Red för att hon är så...cool? Hahaha.. 
Även Daya, John, Claudette, Suzanne aka "Crazy Eyes" och många fler! Måste dock säga att Piper, Alex och Larry inte ligger särskilt högt på listan, inte heller 'Pornstasche' eller mr Healy.  
 
Favoritship: John och Daya... Ett rätt udda par kanske, men söta ihop :) 
 
Bäst i säsongen: Ååh.. Karaktärerna kanske? Alla är intressanta och roliga på sitt egna unika sätt, vilket jag fullkomligt äälskar. 
 
Värst i säsongen: Jag tyckte att Piper och Larry passade jättebra ihop i början av säsongen, så blev skitsur när Piper var otrogen med Alex, skitsur. Nu gillar jag dock inte nån av paren... :/ Larry verkar typ...bitter och tråkig, och Alex är bara...Alex!
(Inte särskilt kreativt svar, men men... :P)  
 
Övriga synpunkter: Ser mycket framemot säsong två! Var väldigt skeptisk då jag började med OITNB, men jag plöjde snabbt igenom säsongen och måste säga att det vände. Härliga karaktärer, ett superintressant och unikt konsept, och en snitsig dialog. 
Säsong 1 av Orange Is The New Black får betyget 7,5/10 från mig. 
 
/Hennie
 
 

Sammanfattning: The Carrie Diaries (säsong 2)

Handling: Bradshaw is in her junior year of high school in the early 1980s. She asks her first questions about love, sex, friendship and family while navigating the worlds of high school and Manhattan.
 
Favoritavsnitt: 2x08. Kändes som att alla kom varandra närmare i detta avsnittet! Dessutom var det ju säsongens julavsnitt, och de är ju alltid ett plus :)
 
Favoritkaraktär: Gillade Larissa, bara för att hon var så speciell och energisk och allmänt rolig. Samma sak med Samantha :) 
 
Favoritship: Kyddshaw, Wes och Mouse, Samantha och Carrie (som vänner alltså) :3 Gillade även Pete och Maggie tillsammans, men kändes som att deras förhållande var så påskyndat. Man lärde ju knappt känna honom :P 
 
Bäst i säsongen: Den allmänt mysiga stämningen.. :)
 
Värst i säsongen: Det sega tempot...
 
Övriga synpunkter: Det var helt klart en mysig serie, och jag hade definitivt fortsatt följa den om den inte blivit inställd. Men måste säga att jag på ett sätt kan förstå varför den lades ned. Den andra säsongen var inte alls lika bra som den första. Mycket segare, tappade snabbt intresset märkte jag. Var verkligen få avsnitt jag var helt såld på! 
Den första säsongen var även mer "teenage-drama", medan den andra var mer... Vuxen. Det kanske inte låter så dåligt, men det var tonårsdramat som jag föll för med serien, så blev besviken... Synd... Men men! Ibland blir det så :) 
 
Säsong 2 av The Carrie Diaries får betyget 6/10 från mig. 
 
/Hennie

Sammanfattning: One Tree Hill (säsong 5)

 
Handling: This series follows the eventful lives of some high-school kids in Tree Hill, a small but not too quiet town in North Carolina, where the greatest source of pride is the high school basketball team, the Ravens.
 

Favoritavsnitt: Avsnittet då Lucas och Lindsey nästan gifte sig. Tyckte det var spännande för att Jamie blev kidnappad, och blev hur glad som helst när Lindsey lämnade Lucas. Har vart emot de två HELA säsongen...!!

Favoritkaraktär: Vet inte riktigt, möjligtvis Brooke? Kändes som att hon var den enda som var snäll, godhjärtad och tänkte på andra före sig själv i denna säsongen. Älskade verkligen henne!

Gillade även Quentin, tyckte han var rolig och sååå gullig med Jamie... :P

Favoritship: Ååh Peyton och Lucas. Helt klart. De har gått igenom så mycket tillsammans, de förtjänar varann, och jag hoppas att Lucas inser det i nästa säsong. För den där cliffhangern i sista avsnittet allstå, woof. TYPISKT One Tree Hill.

Bäst i säsongen: Jag älskade att Brooke ville adoptera, och att hon fick ta hand om Angie. Tyckte det var en av de mest rörande sakerna i säsongen. Brooke skulle verkligen vara den bästa mamman och jag hoppas att hon får adoptera eller att hon får ett eget barn under seriens gång. Hon förtjänar det så!

En till sak som jag fann rörande var förhållandet mellan Jamie och Dan. Det är så gulligt att Jamie älskar honom så, trots att hans föräldrar sagt åt honom att han är farlig och har gjort dåliga saker. Som exempelvis då Jamie skrev det där tack-brevet till honom. Jag tyckte så himla synd om Dan då, men hatar honom ändå, för det han gjorde mot Kieth. Jag liksom vill förlåta honom, men skulle aldrig kunna!

Värst i säsongen: De första avsnitten var hemska... Först så blev jag lite shockad över att det var fyra år i framtiden, sen så var de bara SÅ. HIMLA. DEPRIMERANDE. Asså herregud, verkligen DARK. Höll nästan på att ge upp där ett tag, men som tur var så vände det på sig och återgick till det gamla vanliga :)

Övriga synpunkter: Har nog inget att säga mer än att jag HOPPAS till Gud att det är Peyton som Lucas pratar med i slutet av sista avsnittet. För jag bara orkar inte med han o Lindsey igen... -.-

Säsong 5 får betyget 7/10 från mig. Nu kör jag igång med säsong 6! Hörs senare! ;)

/Hennie

Sammanfattning: Heroes (säsong 4)

Handling: Upplev spänning, mystik, och elektrifierande vändningar, såsom denna häpnadsväckande serie följer till synes obesläktade vanliga människor runt om i världen som upptäcker att de har extraordinära förmågor. ¨

 

Favoritavsnitt+favoritkaraktär: 4x19 tror jag faktiskt. Mest för att jag inte minns att jag gillade något annat avsnitt särskilt mycket, och för att jag faktiskt verkligen gillade säsongsavslutningen. Självklart lämnade de oss med en cliffhanger, efter att än en gång räddat världen. 

Som jag kommer att nämna även senare i inlägget, så ÄLSKADE jag Sylar i detta avsnitt. Han var verkligen hjältemodig, och satte andra före sig själv. Visst han har varit helt hjärtlös i alla andra säsonger, inklusive denna. Men efter att han spenderat alla de "åren" ensam i sitt lilla mentala fängelse, så verkade det verkligen som att han hade växt och ångrade allt det han gjorde. Därför var han nog även min favoritkaraktär under denna säsong. Dessutom så älskar jag Zachary Quinto… ;)

 

Favoritship: Ehm, jag tror nog inte att jag riktigt hade något. Möjligtvis Emma och Peter, trots att de förblev vänner under hela säsongen. Men tyckte nog ändå att de hade någorlunda kemi… Så varför inte? :P Annars skulle jag nog säga Noah och Lauren, för jag gillade aldrig han och Sandra tillsammans. Det kändes inte som att de hade någon kemi what so ever.   

 

Bäst i säsongen: Sylar, Sylar, Sylar… Som jag skrev lite tidigare så gillade jag honom, i alla fall i de sista två avsnitten. Då Peter, till en viss del, förlät Sylar för allt han gjort. Det var liksom sött. :3 Har alltid hejat lite på honom, och bara vetat att han tillslut skulle ändra på sig och ångra det han gjort. Så halleluja till mig som fick som jag ville .. :) 

 

Var dessutom MYCKET glad att Hiro överlevde :D Han har alltid varit en av mina favoriter i serien, så HIMLA gullig!

 

Värst i säsongen: Ja, jag vet inte varför men de första tretton avsnitten var så SJUKT sega och tråkiga. Jag fick inte samma känsla som jag fått av de tidigare säsongerna, och jag föll inte riktigt för hela Samuel och cirkus-storyn. Dock så tyckte jag att det vände på sig under de sista avsnitten. Men ändå.. Det tog mig säkert två månader att beta av första halvan av säsongen. 

 

Övriga synpunkter: Säsongen får poängen 6/10, men ENDAST för att jag gillade Sylar och för att de sista avsnitten var bra. Annars så var säsongen ingen höjdare, i jämförelse med de första tre säsongerna som jag AVGUDADE. 

 
 

 

Ser mycket framemot den s.k. 'spin-offen' "Heroes: Reborn" som får premiär på NBC 2015. Jag hoppas att vi får se många från de gamla karaktärerna och att den är minst lika bra som Heroes var.

 

 

/Hennie


Sammanfattning: The 100 (säsong 1)

Handling: Set 97 years after a nuclear war has destroyed civilization, when a spaceship housing humanity's lone survivors sends 100 juvenile delinquents back to Earth in hopes of possibly re-populating the planet. 

 

Favoritavsnitt: Definitivt sista avsnittet skulle jag säga. Det fick mig verkligen att törsta efter mer. Det bästa var nog precis i slutet, när man fick se vilka "the mountain men" var. Först så föreställde jag mig typ deformerade människo-monster. Typ värsta Big Foot eller nåt. Men då de släppte de där rökbomberna så förstod jag genast att det måste vara lite mer "civiliserade" människor, med bra teknologi och sånt. Ska bli mycket intressant att få reda vilka de är?!  

 

Favoritkaraktär: Hmm… Vet ärligt talat inte. Jag gillade ju alla huvudkaraktärer, som Clarke dådå. Men de som stod ut var väl kanske Jaha och Lincoln. 

Jaha tyckte jag verkade så godhjärtad och vis, trots att han kanske gjort några misstag. Och Lincoln kändes så äkta och ärlig på nåt sätt. Gillade verkligen de karaktärerna! 

 

Favoritship: Antar väl Clarke och Finn, men också Octavia och Lincoln. 

 

Bäst i säsongen: Vet inte riktigt, antar slutet? Kanske låter lite fantasilöst, men tittade igenom hela säsongen så snabbt, så själv avslutningen var nog min favorit. Eller neeeh, Octavia och Lincoln tillsammans var också en av de bästa sakerna i säsongen :) 

 

Värst i säsongen: Ja… Trots att slutet var superduper spännande, så gillar jag inte när två karaktärer "kanske" har dött. För man såg ju klart o tydligt att bomben gick av och tog med sig en hel del i sin väg, men ändå… Det känns lite konstigt att det dödar TVÅ ganska viktiga karaktärer bara sådär. Kanske så är Bellamy och Finn verkligen döda, och så kommer nya karaktärer att ersätta dem. Men jag har tittat så pass länge på serier att jag vet att det alltid finns nån hålhake! Men men… Vi får väl se nästa såsong! 

 

Övriga synpunkter:  Har inga övriga synpunkter riktigt… Förutom att jag verkligen rekommenderar denna serien till alla som gillar sådanna här sci-fi, äventyr, spänning serier! Varje avsnitt var intressant, vilket är sällsynt i serievärlden. Varje avsnitt hade nåt nytt att bjuda på. Bra skådisar var det också :3 Så somsagt, SEVÄRD! :)

 

Säsong 1 av The 100 får betyg 8/10 av mig.

 

/Hennie


Tidigare inlägg Nyare inlägg