Recension: The Fault In Our Stars
Handling: Hazel och Gus är två ovanliga tonåringar som har en hel del gemensamt; en kvick och syrlig humor, ett förakt för det traditionella och en kärlek som tar med dem - och oss - på en oförglömlig resa.
Mina tankar: Romantik, humor och sorg. "The Fault In Our Stars" var en av de finaste filmer jag sett på en lång tid. En film där man fäller en och annan tår, men som också kunde ge en ett gott skratt.
Detta är en film som jag definitivt rekommenderar. De lyckades följa boken väldigt bra, vilket jag trodde skulle bli svårt. Men blev glatt överraskad.
Detta är en film som jag definitivt rekommenderar. De lyckades följa boken väldigt bra, vilket jag trodde skulle bli svårt. Men blev glatt överraskad.
Tyckte även att skådespelarna passade perfekt. Speciellt Ansel Elgort i rollen som Gus. Kändes perfekt!
På ett sätt så talade filmen mycket mer till mig än vad boken gjorde. Alla känslor var förstärkta, som det nästan alltid är på film. Och jag tror nästan att jag föredrog filmen före boken, trots att boken var väldigt bra. Den passade inte mig särskilt bra, då action o fantasy är mer min stil. Men ändå, fantastiskt bra! Både boken och filmen.
Här är ett citat från min review av boken på goodreads, som jag tyckte passade in ganska bra:
I learned a lot from The Fault In Our Stars. That love is just a shout into the void, and that oblivion is inevitable. That some infinities are bigger than other infinities. And that life is not a wish-granting factory. But thats okay.
Filmen får betyget 10/10. :)
/Hennie
Trackback