Recension: The Hitchhikers Guide To The Galaxy (2005)

HandlingMere seconds before the Earth is to be demolished by an alien construction crew, journeyman Arthur Dent is swept off the planet by his friend Ford Prefect, a researcher penning a new edition of "The Hitchhiker's Guide to the Galaxy."
Medverkande: Martin Freeman, Zoey Deschanel, Alan Rickman m.fl.
Imdb betyg: 6,8/10
Mitt betyg: 7/10
 
Detta är en film som jag verkligen rekommenderar! Riktigt skön rulle, superrolig med precis min typ av askonstig, sarkastisk och jätterolig humor. 
 
Jag har precis faktiskt läst boken i skolan, och skulle faktiskt säga att filmen håller sig ganska bra till boken. Skådisar som passade in perfekt på karaktärerna. Framförallt Alan Rickman som rösten för Marvin, och Martin Freeman som Arthur. Bara KLOCKRENT! xD 
 
Kolla in den om ni har tråkigt i helgen! Ha det gött! :))
 
/Henny
 

Recension: Ant-Man (2015)

Handling: Armed with a super-suit with the astonishing ability to shrink in scale but increase in strength, cat burglar Scott Lang must embrace his inner hero and help his mentor, Dr. Hank Pym, plan and pull off a heist that will save the world.
imDb betyg: 7,8/10
 
Såg för några dagar sedan Ant-Man. Ärligt talat så var den inte den bästa Marvel-filmen som har gjorts!
Den var varken spännande eller originell, snarare exakt likadan som alla andra. Evangeline Lily var dessutom HELT fel för sin roll, enligt mig. Gillade dock resten av skådisarna. 
 
Kan ändå se att det var meningen att Ant-Man förmodligen skulle vara lite mer av en komedi, än en action/scifi/drama-film. För rolig var den i alla fall, heh :)
Inte den bästa bioupplevelsen jag har haft, men kul att ha sett den nu :)
 
Filmen får 6/10 i betyg :) 
 
/Hennie
 

Recension: The Duff (2015)

 
Medverkande: Mae Whitman, Bella Thorne, Robbie Amell m.fl.
Handling: A high school senior instigates a social pecking order revolution after finding out that she has been labeled the DUFF - Designated Ugly Fat Friend - by her prettier, more popular counterparts.
Mitt betyg: 7/10
 
The Duff uppfyllde alla mina förväntningar! Med roliga, klychsiga karaktärer, kul handling, härliga skådespelare och mysig stämning. En riktigt adorkable film :) 
Jag är verkligen en riktig sucker för tonårs/high-school-drama filmer, som LOL, Mean Girls och nu även The Duff. Enligt mig så är de sådana feel good-filmer som man kan se om och om igen, utan att bli trött. För er som gillar sådana filmer, rekommenderar jag verkligen The Duff. 
Några minus var för mig att det var ett väldigt hastigt slut, den kunde ha varit liiite mer utdragen. Sen så var den ju extremt förrutsägbar och klyschig, men somsagt så har jag inte så jättemycket emot det. 
 
/Hennie
 

Bokrecension: The Jewel (The Lone City #1)

Boktitel: The Jewel
Författare: Amy Ewing
Utgivningsår: 2014
Mitt betyg: 6/10
 
Handling: The Jewel means wealth. The Jewel means beauty. The Jewel means royalty. But for girls like Violet, the Jewel means servitude. Not just any kind of servitude. Violet, born and raised in the Marsh, has been trained as a surrogate for the royalty—because in the Jewel the only thing more important than opulence is offspring.

Purchased at the surrogacy auction by the Duchess of the Lake and greeted with a slap to the face, Violet (now known only as #197) quickly learns of the brutal truths that lie beneath the Jewel’s glittering facade: the cruelty, backstabbing, and hidden violence that have become the royal way of life.

Violet must accept the ugly realities of her existence... and try to stay alive. But then a forbidden romance erupts between Violet and a handsome gentleman hired as a companion to the Duchess’s petulant niece. Though his presence makes life in the Jewel a bit brighter, the consequences of their illicit relationship will cost them both more than they bargained for.
 


My thoughts: I enjoyed this book. I liked the concept of it, and the carachters, but I didn't really connect to them as much as I would have hoped. 
Also, I didn't really get a picture of the world that the book was set in. I would have liked a little bit more of an explanation as to where in the world it was set, and during what time. Obviously, I understood that it was dystopian set on a sort of island. I just would have liked a more specific and detailed explanation for everything, I guess. 
As I said, I really enjoyed the premice of this book. It felt, in a way, new and quite interesting with the whole surrogacy and the Auggories. Felt a little bit like a mix between The Selection and The Hunger Games. Of course there weren't any games, or fights to the death, but I kinda got a feel of it anyway. 
The romance was nice, and I really liked that Violets musical interest played quite a big part in the story. I also liked that the book was more focused on the female royalty, rather than the male. It felt as if the cruel and vicious women were the ones who had the real power in the book. And I quite liked that. 

Recommend it too those who liked the Selection and the Hunger Games, and too those who are interested in books about court politics set in dystopian worlds.
 
/Hennie

Unbreakable Kimmy Schmidt season 2?

Åh jag tycker denna totalsnurriga Netflix komedi är för härlig alltså! klockrent överdrivna skämt där de behövs och sedan att många av karaktärerna är lika satirer på den vanliga samhälleliga överklass-livsstilen... Alltså love! 

Verkar som att en andra säsong väntas komma! 





Recension: Cirkeln (2015)

Medverkande: Josefin Asplund, Helena Engström, Miranda Frydman, Irma von Platen, Hanna Asp, Leona Axelsen m.f.
Mitt betyg: 6,5/10
Handling: En natt när månen färgas blodröd, befinner sig sex unga tonårsflickor i en övergiven folkpark, dragna dit av en mystisk kraft. Där avslöjas en gammal profetia. De är ”De utvalda”, en grupp häxor - utsedda att rädda världen. Plötsligt är tiden i gymnasiet på liv och död - bokstavligt talat.
 
Mina tankar: Jag har då sett filmatiseringen av boken Cirkeln av Mats E. Strandberg och Sarah Elfgren, och förutom att den skilde sig en del från boken, så föll verkligen filmen mig i smaken. 
Väldigt kul att det för en gångs skull var en svensk fantasy-film! Man fick veerkligen den där typiska svensk-film känslan när man kollade på den. De tog upp djupa ämnen såsom självmord, droger, mobbning o.s.v. Och så får vi ju inte glömma den där grå-blå overlay-effekten som alltid finns med i svensk film.
Men, men. Bortsett från det så var den bra. Rolig story, relativt bra effekter (för att vara svensk film), bra skådisar o.s.v. 
Något jag faktiskt verkligen gillade var bakgrundsmusiken. Tyckte den byggde upp stämningen i filmen alldeles perfekt! 
 
Ska nog försöka hålla denna recension ganska kort, så för att sammanfatta så vill jag ge filmen en 6,5/10 i betyg. Ser framemot uppföljaren! :) 
 
/Hennie

Sammanfattning: Elementary (säsong 2)

Medverkande: John Lee Miller, Lucy Liu, Aidan Quinn m.f.
Betyg: 7/10
Handling: A modern take on the cases of Sherlock Holmes, with the detective now living in New York City.
 
Jag följer väldigt, väldigt få polisserier. Har alltid tyckt att de är tråkiga och extremt uttjatade. Men det är något med alla dessa Sherlock Holmes-tolkningar som alltid lyckas fånga in mig! Och Elementary var definitivt en av dem. 
 
Enligt mig så kommer "Sherlock" alltid att vara den bästa utav alla dessa tolkningar, men måste säga att jag verkligen faktiskt gillade Elementary. Ibland kunde den bli lite seg och upprepande, men mestadels så fann jag den fascinerande, precis som jag alltid gör när huvudpersonen är brilliant. 
 
Jag försöker dock inte att jämföra serien med "Sherlock". De känns som två helt olika serier i mina ögon. För det första så utspelar de sig på två helt olika platser. För det andra så behöver man inte göra ett lika stort "commitment" till att se ett avsnitt eftersom att de endast är 40 minuter, medan Sherlocks avsnitt brukar vara 1,5 timme om jag minns rätt. Och för det tredje så blir partnerskapet mellan Watson och Sherlock helt annorlunda (enligt mig) eftersom att Watson i Elementary är en kvinna (vilket jag verkligen gillar). 
 
Vad jag gillade främst var att den var väldigt avkopplande att kolla på. Jag gillade att det alltid var ett nytt "case" i varje avsnitt, så man kunde gå några dagar utan att behöva minnas vartenda detalj från förra avsnittet. Men det fanns ändå en liksom kontinuerlig handling.. Alltså (svårt att förklara, har huvudvärk när jag skriver detta-heh).. Exempelvis Sherlocks drogproblem, hans bror Mycroft som introducerades i denna säsong, hans förhållande till Joan och deras partnerskap, Moriarty, Marcus Bell o.s.v. Tyckte att de vävde in allt väldigt bra, och måste säga att jag äälskade det fyra sista avsnitten...
 
Måste även nämna seriens fantastiska intro. Bara jag som älskar den..?
 
 
Jag ger säsong 2 av Elementary 7/10 i betyg, och rekommenderar den till alla Sherlock-fans därute, och ni som gillar polisserier... ;)
 
PS; Bara jag som shippade Sherlock och Joan typ...mycket...? ;)
 
/Hennie

Bokrecension: Legend (Legend #1)

Titel:Legend
Författare: Marie Lu
Utgivningsår: 2011
Mitt betyg: 8/10 
 
Handling: What was once the western United States is now home to the Republic, a nation perpetually at war with its neighbors. Born into an elite family in one of the Republic's wealthiest districts, fifteen-year-old June is a prodigy being groomed for success in the Republic's highest military circles. Born into the slums, fifteen-year-old Day is the country's most wanted criminal. But his motives may not be as malicious as they seem.

From very different worlds, June and Day have no reason to cross paths - until the day June's brother, Metias, is murdered and Day becomes the prime suspect. Caught in the ultimate game of cat and mouse, Day is in a race for his family's survival, while June seeks to avenge Metias's death. But in a shocking turn of events, the two uncover the truth of what has really brought them together, and the sinister lengths their country will go to keep its secrets.
 


I really enjoyed Legend! It was filled with action, and I never found myself bored while reading it. 
My favorite character was definitely Day! He was interesting, funny and I just liked him. June however I really didn't like in the beginning. She just felt like a snotty, annoying kid who didn't know anything about anything. But towards the ending her character developed and now I like her. 
The book was a tiny bit predictable, and the romance was kinda insta-love-ish. But it honestly didn't bother me that much! 

I really look forward to seeing how this story develops in Prodigy, and I recommend Legend to every dystopia-junkie out there ;)
 
/Hennie

Bokrecension: Fallen Ängel (Fallen Ängel #1)

 
Titel: Hush, Hush (sv: Fallen Ängel)
Författare: Becca Fitzpatrick 
Utgivningsår: 2009
Mitt betyg: 7/10
 
Handling:
A SACRED OATH
A FALLEN ANGEL
A FORBIDDEN LOVE

Romance was not part of Nora Grey's plan. She's never been particularly attracted to the boys at her school, no matter how hard her best friend, Vee, pushes them at her. Not until Patch comes along. With his easy smile and eyes that seem to see inside her, Patch draws Nora to him against her better judgment.

But after a series of terrifying encounters, Nora's not sure whom to trust. Patch seems to be everywhere she is and seems to know more about her than her closest friends. She can't decide whether she should fall into his arms or run and hide. And when she tries to seek some answers, she finds herself near a truth that is way more unsettling than anything Patch makes her feel.

For she is right in the middle of an ancient battle between the immortal and those that have fallen - and, when it comes to choosing sides, the wrong choice will cost Nora her life.

Jag vet att många inte är särskilt förtjusta i Hush, Hush-serien, och jag kan se varför, men ärligt talat så gillade jag boken. Den var bra skriven, jag gillade karaktärerna, romansen och världen som Fitzpatrick hade byggt upp. Och trots att de flesta scenerna var ganska påskyndade, så störde jag mig inte på det. Det förhindrade snarare boken från att ha ett för lågt tempo. 

Jag gillade den verkligen, och ser framemot nästa bok i serien :) 
 
/Hennie

Bokrecension: Demonglass (Hex Hall #2)

Titel: Demonglass
Författare: Rachel Hawkins
Utgivningsår: 2011
Mitt betyg: 6,5-7/10
 
Handling: Sophie Mercer thought she was a witch. That was the whole reason she was sent to Hex Hall, a reform school for delinquent Prodigium (a.k.a. witches, shape-shifters, and faeries). But then she discovered the family secret, and the fact that her hot crush, Archer Cross, is an agent for The Eye, a group bent on wiping Prodigium off the face of the earth.

Turns out, Sophie's a demon, one of only two in the world-the other being her father. What's worse, she has powers that threaten the lives of everyone she loves. Which is precisely why Sophie decides she must go to London for the Removal, a dangerous procedure that will either destroy her powers for good-or kill her. 

But once Sophie arrives, she makes a shocking discovery. Her new housemates? They're demons too. Meaning, someone is raising demons in secret, with creepy plans to use their powers, and probably not for good. Meanwhile, The Eye is set on hunting Sophie down, and they're using Archer to do it. But it's not like she has feelings for him anymore. Does she?

*VARNING för en och annan mild spoiler*
 
Jag kan på en gång säga att Demonglass var betydligt mycket bättre än dess föregångare Hex Hall. Jag hade några problem med den, som jag kommer ta upp senare i inlägget, men förutom det så njöt jag verkligen av de actionpackade scenerna, bokens miljö och allmänna atmosfär, huvudpersonen Sophie's sarkastiska humor, den heta (något cheesiga) romansen o.s.v. 
 
Det första jag kommer ta upp är, som jag även nämnde ovan, bokens miljö. Till skillnad från den första boken som utspelade sig på den typiska, icke eventfulla, förutsägbara skolan Hecate Hall, så befinner sig Sophie hos sin far på herrgården/slottet/vet inte riktigt (x'D) Thorne Abbey i England. Ibland kunde det bli lite långtråkigt eftersom att boken i stort sett utspelade sig endast på Thorne Abbey (hade varit kul med lite omväxling här och var...), men tyckte ändå att det var en stor förbättring ifrån Hecate Hall, som endast hade ett "mjääh"-intryck på mig.
 
 Precis som Hex Hall så var Demonglass lättläst och ganska "kortfattad". Författaren, Rachel Hawkins, beskrev bokens omgivningar bra o.s.v, men hennes ord lämnade inte ett särskilt stort intryck hos mig under de emotionella scenerna. Medan jag fann detta synd, så kändes det skönt att ha någonting lätt att läsa vid slutet av dagen, till skillnad från böcker som Angelfall och The Fault In Our Stars
 
Jag tyckte faktiskt att Hawkins byggde upp en väldigt fin romans mellan Sophie och Archer, och jag ser verkligen framemot att få se mer av den i nästa bok. 
 
Det jag egentligen störde mig mest på i boken var Sophie's beslut och sätt att tänka vid vissa stunder, framförallt under sista halvan av boken. Ibland kunde det kännas väldigt påskyndat och påtvingat. Men, men... Jag har överseende! (Kan inte riktigt beskriva utan att spoila..)
 
Nu orkar jag inte skriva något mer, så för att sammanfatta: Jag ger Demonglass 6,5-7/10 i betyg
 
Kram Hennie♥

Bokrecension: Hex Hall (Hex Hall #1)

Titel: Hex Hall
Författare: Rachel Hawkins
Utgivningsår: 2010
Mitt betyg: 6,5/10
 
Handling: On her twelth birthday, Sophie Mercer discovered she was a witch. Three bumpy years later, after a prom-night spell gone horribly wrong, she´s exiled to Hex Hall, an isolate reform school for wayward Prodigium, a.k.a witches, faeries and shapeshifters. 
By the end of her first day, Sophie has quite a scorecard: three powerful enemies who look like supermodels, a futile crush on a gorgeous warlock, a creepy tagalong ghost, and a new friend who happens to be the most hated person and only vampire on campus. Then when a mysterious predator begins attacking students, and Sophie´s only friend is the number-one suspect, a horrifying plot begins to surface. Soon, Sophie is preparing for the biggest threat of all: an ancient secret society determined to destroy all Prodigium, especially her.  

I det stora hela så gillade jag faktiskt Hex Hall! Jag gav mig nog in i den med liite för höga förväntningar. Den var inte riktigt så fängslande som jag hade hoppats, och ganska förutsägbar. 
 
Men den var också mysig och rolig, lättläst och bra skriven! 
 
Karaktärerna var väldigt klyschiga, men samtidigt underhållande. Vi har den pinsamma, klumpiga huvudkaraktären, den sarkastiska, mörkhåriga, snygga killen, de bitchiga och självfallet skitsnygga tjejerna, och den överbeskyddande mamman. I vissa stunder kunde detta göra mig väldigt irriterad, men ibland fann jag mig tycka att det var skönt med något lite mer "familjärt", om man nu kan säga så. 
 
Ser definitivt framemot att läsa resten av serien, och rekommenderar den för de som gillar mystik, fantasy, komik och en underbart cheesy romans. 
 
/Hennie
 
PS: Nästan 30 följare, STORT TACK♥
 

Recension: Systrar i jeans (2005)

Medverkande: Alexis Bledel, Blake Lively, Amber Tamblyn, America Ferrera m.fl.
Handling: Filmens systrar är de fyra bästa vännerna Bridget, Carmen, Lena och Tibby som hittar ett par jeans, som märkligt nog passar dem alla trots att de är olika byggda. Under deras första sommarlov åtskilda får var och en bära jeansen innan hon skickar dem vidare. De får alla uppleva minnesvärda händelser iklädda detta par jeans.
Mitt betyg: 4/10
 
Jag gav mig in i den här filmen med rätt så låga förhoppningar, och ja... Kort och gott så var den i mina ögon skitdålig.
Det må ha varit en intressant idé, men storyn var tyvärr extremt ointressant. Den hade ett väldigt lågt tempo och blev snabbt långtråkig.
Den var klyschig och förrutsägbar, med halv-okej skådisar. Och det är nog allt jag har att säga om den här filmen. Rekommenderar den inte.
 
/Hennie
 

Bokrecension: World After (Penryn and the End of Days #2)

*Varning för mindre spoilers*
 
Titel: World After
Författare: Susan Ee
Utgivningsår: 2014
Betyg: 7/10
Handling: In this sequel to the bestselling fantasy thriller, Angelfall, the survivors of the angel apocalypse begin to scrape back together what's left of the modern world.

When a group of people capture Penryn's sister Paige, thinking she's a monster, the situation ends in a massacre. Paige disappears. Humans are terrified. Mom is heartbroken.

Penryn drives through the streets of San Francisco looking for Paige. Why are the streets so empty? Where is everybody? Her search leads her into the heart of the angels' secret plans where she catches a glimpse of their motivations, and learns the horrifying extent to which the angels are willing to go.

Meanwhile, Raffe hunts for his wings. Without them, he can't rejoin the angels, can't take his rightful place as one of their leaders. When faced with recapturing his wings or helping Penryn survive, which will he choose?
 

*Var en dryg vecka som jag läste ut World After, så kommer inte ihåg alla detaljer. Därav så kommer jag nog försöka hålla den här recensionen kortfattad.*
 
Jag skulle nog inte säga att uppföljaren World After var lika bra som dess föregångare Angelfall. I denna boken så spenderar Penryn och Raffe största delen isär, vilket gjorde allt något ointressantare och svårare för mig att koncentrera mig, med tanke på hur de lämnade varann i den första boken. Genom hela boken så kunde jag inte riktigt fokusera eller bli lika indragen i historien, eftersom att jag konstant hungrade efter en återförening mellan Raffe och Penryn. 
 
Men, den var ändå mycket bra! Framförallt det episka slutet ;) *Alltså gud, jag tror inte jag kommer kunna vänta ända till mars för att få den tredje boken, som dessutom är den sista (heart=breaking)*
Vad jag gillar med den här serien är att den är betydligt mycket mörkare än andra böcker jag har läst.  
 
Gillade att vi fick se flera av scenerna från den förra boken, fast ur Raffes perspektiv. Exempelvis när han hade tvinnat Penryns hår runt svärdet. Kändes så tragiskt, eftersom han då trodde att hon var död! Och efter att de hade återförenats... Gosh! När de låg på stranden och höll om varann, och Raffe grät :') *THE FEELS*
 
Gillar (men hatar det lite också heh) att deras romans är så utdragen! Istället för att bara tuta och köra, och ge läsarna vad de vill ha. Får allt att kännas mer realistiskt! Jag menar... Det är nog inte SÅ troligt att Raffe skulle ge upp sin tro om rätt och fel vad gäller relationer med människor, efter att de kännt varann i typ en vecka xP 
Men det gör allt ännu mer romantiskt också... Att de långsamt hinner bygga upp denna relationen och banden mellan dem! 
 
Guuud ser framemot nästa bok! OM ni inte redan har läst Angelfall, så gör det. NU. PRONTO. 
 
Vi hörs! Gotta go ;)
 
«Hennie»

Bokrecension: We Were Liars

Titel: We Were Liars
Författare: E. Lockhart
Utgivningsår: 2014
Betyg: 7/10
Handling: 
A beautiful and distinguished family.
A private island.
A brilliant, damaged girl; a passionate, political boy.
A group of four friends—the Liars—whose friendship turns destructive.
A revolution. An accident. A secret.
Lies upon lies.
True love.
The truth.
 
 Huvudpersonen heter Cadence, kallas Cady, och hennes familj är en fin New England-familj med gamla pengar. Den här rika familjen har en egen ö där de tillbringar varje sommar tillsammans. Tre systrar med barn, alltså Cadys kusiner, och deras morfar.
När boken börjar är Cady snart 18, och tillbaka på sommarön för första gången på två år. Något hände där när hon var 15, men hon minns det inte och det är det som är gåtan i ”We were liars”. Vad handlar minnesförlusten om, vad orsakade den?


Jag blev verkligen förvånad över hur snabbt jag drogs in i We Were Liars, och familjen Sinclairs skruvade liv. Bokens handling lämnade mig inte så jätteimponerad, men efter att ha läst boken så inser jag att det nog är rätt så svårt att förklara den utan att spoila allt. Det är en sådan sorts bok där små fragment av huvudpersonens liv förklaras såsom boken går vidare. Exempelvis, efter hela 70 sidor så kändes det fortfarande inte som att boken hade kommit igång. Men, nu förstår jag att det i princip var det som var meningen (ni som har läst boken kanske förstår mig). Man fick liksom små ledtrådar här och var, som man knappt lade märke till förrän allt löste sig i slutet och allt som hänt knöts samman i en enda chockerande sanning. 
 
I det stora hela så tyckte jag att boken var lite händelselös, men ändå väldigt indragande samt lockande. Man blir lika desperat som den mycket intressanta huvudkaraktären Cadence, till att få reda på vad som hände i och med hennes olycka, sommaren då de alla var femton. Och jag måste säga att slutet var en av de bästa jag läst på länge. Hjärtskärande, och otroligt tragisk, men mycket, mycket väl gjord. Författaren E. Lockhart gjorde verkligen att bra jobb med We Were Liars. 
 
Denna hyllade berättelse, är verkligen en som jag rekommenderar. Den tog mig inte mer än tre dagar att läsa, då den var mycket kort (200-nånting sidor) och rätt så lättläst. Den finns att köpa på Pocket Shop för 129:-, om jag inte minns fel! 
 
Det var nog allt för den här gången, vi hörs! 
 
«Hennie»

Recension: Mockingjay part 1 (2014)

 Medverkande: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth, Elizabeth Banks, Woody Harrelsen mf.
 
Handling: When Katniss destroys the games, she goes to District 13 after District 12 is destroyed. She meets President Coin who convinces her to be the symbol of rebellion, while trying to save Peeta from the Capitol.
 
Mina åsikter: 
Hungerspelen fortsätter att leverera OTROLIGT bra filmer! Jag var något orolig för hur kvalitén på Mockinjay skulle vara, med tanke på att det egentligen inte händer så jättemycket i första halvan av boken. Men wow, de lyckades galant! På ett smidigt och bra sätt lyckades de förklara allt som hänt i distrikten, få in några actionpackade samt mind-blowing scener (slutscenen med Peeta, just sayin').
 
Vad gäller skådisarna så var Jennifer Lawrence agerande på topp som alltid! Hon passar verkligen perfekt in på rollen som den nu lite mentalt förstörda Katniss. Till och med när hon skulle agera som om hon inte kunde agera så gjorde hon det perfekt (ni som har sett filmen/läst boken fattar xD). Och detsamma gäller för Elizabeth Banks och Woody Harrelsen, i rollerna som Effie Trinket och Haymitch Abernathy. De var båda klockrena, med sina kvicka små kommentarer här och var. 
 
Om jag skulle klaga på något så är det nog president Coin. Enligt mig så verkade hon på tok för snäll, i jämförelse med hur hon var gentemot Katniss i boken. Men, men, kanske ändras i part 2? 
 
Något annat som jag fullkomligt älskade var när Katniss sjöng "Hängeträdet" och man fick se när de sprängde dammen(har haft den låten på hjärnan hela dan..). Och när de spelade in propåan i distrikt åtta! "If we burn, you BURN WITH US!" EPIC är det rätta ordet! 
 
Tyckte även att det gjorde ett extremt bra jobb med att få Peeta att verkligen förtvina bit, för bit. Såg så verkligt ut! 
Dock så störde jag mig litegrann på Jennifers peruk, som hon hade genom hela filmen. Tyckte den såg lite "platt" ut för att vara ärlig...
 
I det stora hela så ÄLSKADE jag filmen! En 8/10 i betyg från mig :)
 
 
/Hennie

Tidigare inlägg