Handling: Ten strangers are invited to an isolated island by a mysterious host, and start to get killed one by one. Could one of them be the killer?

Medverkande: Aidan Turner, Douglas Booth, Charles Dance, Maeve Dermody, Toby Stephens m.fl.

ImDb betyg: 8,3/10

Mitt betyg: 9,5/10

 

And Then There Were None var, enligt mig, den absolut bästa nya serien som 2015 hade att erbjuda, på långa, långa vägar. Ärligt talat så var det, serie-vis, ett riktigt skitår! Endast denna lilla guldklimp och Quantico kunde mäta upp sig till den standard som jag förväntar mig av en serie med riktig kvalité.

 

Briljant skådespeleri, fantastiskt regisserad med mycket spännande och riktigt fascinerande twister. Nog den mest välgjorda serie som jag har sett på mycket länge (med undantag för Game Of Thrones, det vill säga)! Till och med musiken var ON POINT! Ingen underdrift här inte. And Then There Were None var verkligen otroligt bra, i min mening.

 

 

Det finns endast tre avsnitt, så den är väldigt lätt att ta sig igenom, vilket är ytterligare ett plus. 

 

Rekommenderar till ALLA! Ni borde, ni MÅSTE se den! Den får i betyg av mig 9,5/10, enbart för att jag ansåg att det var för få avsnitt (saknar den redan♥). 

 

 

 

Då har jag sett säsong 1 av Empire. En serie med riktig kvalite, vilket jag tycker att man får se allt mer av nu för tiden! Serien hade en ganska seg start, men det finns något med den som höll mig fast ändå. Tror det kan vara den blingiga miljön eller det faktum att den utspelar sig i hjärtat av musikindustrin, så att säga. Har man musiker föräldrar så har man liksom, och då gillar man sånt här.. xD 

Lagom blandning av humor och drama. Älskar skådespelarna och karaktärerna! Väldigt underhållande! Speciellt the fabulous Cookie Lyon, aka min favorit hittills, tillsammans med sonen Jamal Lyon. Hade faktiskt ganska svårt för Lucious säsongen igenom, och hyste rent hat för Andre och hans fru. Irriterande, blodsugande iglar... :S 

 

Handling: A father recounts to his children, through a series of flashbacks, the journey he and his four best friends took leading up to him meeting their mother.

imDb betyg: 8,4/10

Mitt betyg: 7/10

 

How I Met Your Mother har aldrig varit en serie jag egentligen velat följa. Men nu, efter att en vän uppmuntrat mig under en längre tid, så gav jag den en chans, tog mig i kragen och kollade på första avsnittet. 

 

Förvånansvärt nog, med tanke på att jag aldrig verkat finna något tycke för den när den gått på tv förrut, så gillar jag den faktiskt. Den är inte särskilt "haha-jag-kissar-på-mig"-rolig, men tycker att den är lite lustig från stund till stund. Framförallt dock, så tycker jag att det är en riktigt mysig stämning i serien. Den är en riktig feel-good serie! På morgonarna, när jag gått upp för att göra mig iordning inför skolan, har jag satt på ett avsnitt, och jag har insett att det är nästan lugnande på ett sätt. Ja, väldigt mysig alltså! 

 

Favvo karaktärern är utan någon som helst tvekan, Barney. He is legen- wait for it -dary. 

 

 

Jag ger säsong 1 av How I Met Your Mother 7/10 i betyg :)

 

/Hennie

 

 

 

Tyckte så synd om Mary där ett tag, och förstår att hon vände sig till Conde! Måste säga att t.o.m jag tyckte om dem tillsammans i början av deras lilla romans. Men det höll inte länge! Efter att allt eskalerat, och efter Francis nära-döden-upplevelse, så blev det bara irriterande när Mary fortsatte vända sig till Conde istället för mannen som alltid älskat henne, no matter what. Med det sagt, så var jag så lättad när Francis och Mary äntligen fann varandra igen!

 

Cliffhangern på slutet dock, om att Francis är döende... Han FÅR inte dö nu. Jag tillåter det inte.

 

Älskade att Catherine och Mary kom varann så mycket närmare, i allafall i början av den här säsongen. Man kunde ju förstå Catherines ilska mot Mary där vid slutet, men att färdas ända till England och bli Elizabeths partner in crime, är väl att ta i? I smell treason in the air...

 

Bara jag som totalälskade Narcisse karaktärsutveckling!? Man märkte verkligen hur Lola långsamt gjorde honom till en bättre man... Hoppas bara att han kan slå sig fri från Catherine nu, så att de kan vara tillsammans... Lola förtjänar att få vara lycklig nu! <3

 

Kenna och Bash... Tycker att Bash överreagerade nåt så in i helsike efter att han fått reda på att Kenna berättade för Catherine, när hans mamma försökte få honom legitimerad. Kennas misstag, precis som hans egna, ligger i hennes förflutna! Hon skulle ju aldrig ha gjort det hon gjorde nu, när de är/var gifta och hon vet att hon älskar honom. 

Tycker lite synd om henne nu när hon är gravid och i princip har flytt landet... Kommer hon vara med i säsong 3 överhuvudtaget tro?

 

 

Sammanfattningsvis så var det en ganska bra säsong, och det ska bli väldigt kul att se hur allt blir nu... :) Säsongen får 7/10 i betyg. 

 

Medverkande: Adelaide Kane, Megan Follows, Alan van Sprang, Torrance Coombs, Toby Regbo m.fl. 

ImDb betyg: 7,7/10

Mitt betyg: 8/10

 

Reign lämnade mig riktigt imponerad! Om jag skulle göra en liknelse, så skulle jag säga att det är som Game of Thrones (ett maktspel) fast mer riktat åt tonåringar. 

 

Den var mycket spännande, och t.o.m lite småkuslig vid vissa stunder. Perfekt blandning av kärleksdrama, maktspel och spänning för att hålla tittaren som klistrad till Reign's alla intriger.  

 

Även lite roligt att Avan van Sprang var med som Kung Henry, då det även är han som kommer spela Valentine i nya serien "Shadowhunters", baserad på The Mortal Instruments böckerna. Även han är en riktigt bra skådespelare, ska bli kul att få se honom porträttera Valentine nu i vår. Han passar verkligen perfekt i rollen som the bad guy! ;)

 

(Triangeldramat i början av säsongen mellan Mary, Francis och Bash var dock aningens irriterande...)

 

Ser framemot nästa säsong! Ger första säsongen av Reign betyget 8/10 :) Rekommenderar!

 

/Hennie

 

Mitt betyg: 7/10

Handling: A former White House Communications Director starts her own crisis management firm only to realize her clients are not the only ones with secrets.

 

Halloj allihopa! Nu har jag sett klart säsong 1 av Scandal. Det gick förvånansvärt snabbt, då det endast var 7 avsnitt i den första säsongen, men åååh jag älskade det!! 

 

Scandal, precis som How To Get Away With Murder, fångade in än som tittare på en gång. Handlingen är intressant, och sättet de filmat serien gör den bara ännu intressantare att följa. 

 

Jag älskade karaktärerna! Olivia Pope var en sådan stark karaktär, intressant och otroligt smart och jag ser verkligen framemot att få följa henne i kommande säsonger. Och hennes kumpaner var definitivt även dem en favorit! Framförallt Harrison, Steven och Huck. Måste säga att jag aldrig riktigt "klickade" med Quinns karaktär. Får se om min attityd ändras, om man får veta lite mer om henne i kommande säsonger.  

Gillade även presidenten! Haha, bara jag som blev totalt störtkär i honom...? Han kunde vara ganska rejält korkad vid vissa stunder, men det var liksom en del av hans charm. Men alltså han och Olivia... I ship it ;)

 

Vad som ändå lämnade mig en aning besviken var att den inte var jättespännande hela tiden. Den var intressant, och man ville hela tiden veta vad som skulle hända. Men den var inte spännande, speciellt om man jämför med Shonda Rhimes andra serie How To Get Away With Murder. Inte heller tyckte jag att säsongens avslutning var särskilt fantastisk. Serien lyckades fånga mig, men jag tror inte att alla skulle känna så just av den här anledningen.

 

För att sammanfatta, så ger jag säsong 1 av Scandal 7/10 i betyg. 

 

/Hennie

 

Medverkande: Tyler Posey, Dylan O'Brien, Tyler Hoechlin, Crystal Reed, Colton Haynes m.f.

Mitt betyg: 5,5-6/10

 

I det stora hela så är Teen Wolf en serie som jag kommer fortsätta att följa, men den är långt ifrån en favorit som det ser ut just nu. 

 

Handlingen känns väldigt ooriginell, förutsägbar och effekterna är halvbra. Men det är ju ändå en MTV-serie, så hur mycket kan man begära? ;) 

Dock så är atmosfären i serien väldigt mysig. Det är liksom en "bekväm" serie att kolla på. En sån som man kan kolla på när man inte riktigt orkar koncentrera sig särskilt mycket, vilket är något jag känner ganska ofta, ex efter en lång skoldag. 

 

Gillade även huvudpersonen Scott (Tyler Posey), men hans prestation var långt ifrån perfekt. Inte den bästa skådespelaren, och även han en ganska platt karaktär. 

Andra favoriter hos mig var Alisons pappa Chris, Derek (that body...just sayin) och Jackson (gotta love Colton Haynes). 

Den enda karaktären som jag dock verkligen, verkligen, verkligen inte gillade, var Alison. Dottern till 'the hunters', och Scott's flickvän. USCH. En irriterande, ytlig, platt, klyschig waste-of-space karaktär.

 

Säsong 1 får 5,5-6/10 i betyg från mig, men har större förhoppningar om kommande säsonger! :)

 

Mitt betyg: 5,5/10

 

Såå... Nu har jag äntligen lyckats ta mig igenom säsong 7 av One Tree Hill. Och HERREGUD vad jag var besviken med den här säsongen! Den var helt klart seriens sämsta säsong hittills. 

 

Jag älskade OTH's första säsonger! Verkligen älskade dem. Inte en tråkig stund! Det fanns kvällar då jag stannade uppe i princip hela natten, bara för att det var så otroligt spännande. 

Men wow, vad den föll i denna säsongen..

 

Och deras ersättare var ju inte precis...underbart intressanta om man säger så. 

Under säsongens gång så liksom lärde jag mig att gilla nykomlingarna Clay, Quinn och Alex m.f., men till en början så tyckte jag att deras "storys" var otrooooligt tråkiga. 

 

Alltså verkligen, ingenting i den här säsongen var enligt mig intressant, spännande eller speciellt roligt att följa. Inte Nathans lilla skandal, inte Dan och Rachel med deras TV-program, inte Millicents drogproblem, inte Alex, inte Haleys depression och inte Brookes och Julians "trust-issues". Allt detta kunde säkert ha blivit bra, om de hade gjort det lite annorlunda. Men tyvärr så var det inte så. TYVÄRR så var det SKITtråkigt. Och jag menar... Clays lilla stalker... En stalker, igen? 

 

 

Jag ger 5,5/10 i betyg till säsong 7 av One Tree Hill. En mycket svag säsong i mina ögon.

 

/Hennie 

Medverkande: John Lee Miller, Lucy Liu, Aidan Quinn m.f.

Betyg: 7/10

Handling: A modern take on the cases of Sherlock Holmes, with the detective now living in New York City.

 

Jag följer väldigt, väldigt få polisserier. Har alltid tyckt att de är tråkiga och extremt uttjatade. Men det är något med alla dessa Sherlock Holmes-tolkningar som alltid lyckas fånga in mig! Och Elementary var definitivt en av dem. 

 

Enligt mig så kommer "Sherlock" alltid att vara den bästa utav alla dessa tolkningar, men måste säga att jag verkligen faktiskt gillade Elementary. Ibland kunde den bli lite seg och upprepande, men mestadels så fann jag den fascinerande, precis som jag alltid gör när huvudpersonen är brilliant. 

 

Jag försöker dock inte att jämföra serien med "Sherlock". De känns som två helt olika serier i mina ögon. För det första så utspelar de sig på två helt olika platser. För det andra så behöver man inte göra ett lika stort "commitment" till att se ett avsnitt eftersom att de endast är 40 minuter, medan Sherlocks avsnitt brukar vara 1,5 timme om jag minns rätt. Och för det tredje så blir partnerskapet mellan Watson och Sherlock helt annorlunda (enligt mig) eftersom att Watson i Elementary är en kvinna (vilket jag verkligen gillar). 

 

Vad jag gillade främst var att den var väldigt avkopplande att kolla på. Jag gillade att det alltid var ett nytt "case" i varje avsnitt, så man kunde gå några dagar utan att behöva minnas vartenda detalj från förra avsnittet. Men det fanns ändå en liksom kontinuerlig handling.. Alltså (svårt att förklara, har huvudvärk när jag skriver detta-heh).. Exempelvis Sherlocks drogproblem, hans bror Mycroft som introducerades i denna säsong, hans förhållande till Joan och deras partnerskap, Moriarty, Marcus Bell o.s.v. Tyckte att de vävde in allt väldigt bra, och måste säga att jag äälskade det fyra sista avsnitten...

 

Måste även nämna seriens fantastiska intro. Bara jag som älskar den..?

 

 

Jag ger säsong 2 av Elementary 7/10 i betyg, och rekommenderar den till alla Sherlock-fans därute, och ni som gillar polisserier... ;)

 

 

 

Äntligen så har jag kommit ikapp med Outlander! Och jag måste säga att jag verkligen gillade den. Och med det sagt, så hoppar jag direkt in i min lilla recension. 

 

 

Jag älskade seriens miljö, alltså att den var placerad i Skottland. Det bidrog till själva känslan och atmosfären i serien. Gillade också att den var ganska rå, lite som Game of Thrones. Den kändes som en väldigt typisk "high end-serie" eller vad man ska säga. 

 

 

 

Innan jag började kolla på Outlander så hade jag hört mycket om romansen i serien, och hur alla shippade Claire och Jamie. Visserligen så gillade jag också dem som ett par, men det var inte ens nära lika romantiskt och dramafyllt som jag trodde att det skulle vara. Jag fann mig snarare att shippa Claire med sin man Frank mycket, mycket mer, och hoppades under i princip hela seriens gång att de skulle återförenas.

Men jag shippar båda... Fast jag hade hoppats på mer romans... Såå jag vet inte... :P 

 

Jag ger den första halvan av säsong 1 av Outlander 6,5/10 i betyg, och rekommenderar den till alla er Skottland-freaks därute haha ;)

 

/Hennie

en av mina absoluta favoritserier de senaste åren, Parenthood. följt den slaviskt. I början endast på grund av att jag var fäst vid Gilmore Girls men allt eftersom på grund av.. ja PARENTHOOD-storyn i sig. den är himlans fin. äkta! äkta på tjejjigt vis :))

 

och nu är serien finished alltså. tycker den fick sig ett bra slut. ♥ på sätt och vis fick alla karaktärer sitt "happy ending" - eller ja, en serie som kretsar kring hela liv kan ju inte få ett pang-slut. men när avsnittet var slut kände jag mig... lugn haha. ;)

 

När jag började kolla på Switched at Birth så låg jag hemma i sängen med en förkylning, och letade efter någon lite larvig tjej-serie. Jag förväntade mig att Switched at Birth skulle vara i stil med The Lying Game och kanske One Tree Hill, men jag måste säga att jag blev överraskad. 

Serien är som helhet bra. Den hade flera svackor dock, såsom några irriterande karaktärer, långsamt tempo från stund till stund och så kunde den vara rätt så händelselös. MEN den, å andra sidan, hade en mycket intressant story som jag gillade att följa, och flera karaktärer, vars utveckling under seriens gång var kul att följa.

 

Bay tyckte jag var en rätt så stadig person genom hela säsongen, hon var varken irriterande eller superduperfantasticamazing. Men jag gillade henne måste jag säga! Tyckte hon var en av de fååå vettiga personerna i serien.

Daphne har jag egentligen inga problem med. Dock så gick hennes karaktär från charmig och intressant, till korkad och irriterande mot slutet. Men skulle gissa på att det vänder i säsong 2.

 

Och priset för sämsta föräldrarna everrr gååår tiiiill.........Katherine och John Kennish! 

Wow... Alltså dessa karaktärer... Jag hade STORA problem med dem genom i princip hela seriens gång! I alla fall John, för till skillnad från Katherine så kändes det som att hans karaktär inte utvecklades ett skit under större delen av serien. Fast båda två hanterade deras situation så otroooligt dåligt i början, jag blev sjukt irriterad. 

However, Katherine började jag långsamt men säkert gilla.

 

De jag faktiskt gillade i princip hela tiden var Daphnes mamma Regina och Daphnes bästa vän Emmett. De var gulliga, lite mer äkta karaktärer...(förutom that one time när Emmett var dum i huvudet och hade värsta rebelliska tonårsfasen..)

 

Somsagt så tyckte jag att serien kunde bli riktigt långsam från time to time. Jag förväntade mig att få mer av en WOW-känsla! Framförallt mot slutet. Eftersom att säsongen var otroligt lång (hela 30 avsnitt) så förväntade jag mig en massiv cliffhanger i sista avsnittet, eller bara att något dramatiskt skulle hända... 

 

SÅ för att avrunda denna sammanfattning ger jag säsong 1 av Switched at Birth 6/10 i betyg. Jag kommer defintivt fortsätta med den! 

 

 

 

Oh, vet inte vart jag ska börja! Basically så handlar serien om Sarah Manning, som bevittnar en tjej, som förövrigt är identisk till henne själv, ta självmord. Sarah, stjäl hennes identitet, och blir som en följd indragen i en konspiration som involverar inget annat, utom kloner... ;) dum-DUM-duuuum!! heh.

Först och främst, jag älskar denna seriens handling. SÅ unik och intressant. Den skiljer sig verkligen från andra! Under seriens gång utvecklas handlingen väl, och för varje avsnitt så dras man in djupare och djupare. En lagom blandning av humor och spänning. Om det är något jag saknar så är det väl romantik! Man kanske det väntar i säsong 2..? Trodde först att det var något på gång med karaktären Paul, men tyvärr verkade det inte som det... 

 

Sedan så har vi ju skådespelaren Tatiana Maslany som spelar huvudpersonen och, såklart, alla klonerna. Fantastisk prestation! Älskar att hon verkligen får dessa karaktärer att kännas som om de spelas av helt olika personer.  

 

Om jag ska klaga på något så är det att seriens karaktärer kan framstå som lite klyschiga. Den alkoholiserade förortsmamman, lesbiska vetenskapsnörden och tuffingen som skulle göra allt för sin familj. Dock så stör detta mig egentligen inte särskilt mycket! Tycker endast att det bidrar till seriens charm. 

 

Första säsongen av Orphan Black får en stark 8/10 från mig i betyg. 

 

 

nu har jag alltså sett säsong 2. hujedamej vad den slutade gött då. Vad tusan kommer hända med Stefan, nu är han alltså en totalt crazy vampyr-slaktare igen med Klaus-hybriden... och Jeremy... och Damon... Elena, deras feberkyss. haha känner mig som tolv år :) time for season 3!