Titel: Allegiant

Författare: Veronica Roth

Utgivningsår: 2013

Språk: Eng

Betyg: 3/5

Sidor: 526

Handling: The faction-based society that Tris Prior once believed in is shattered—fractured by violence and power struggles and scarred by loss and betrayal. So when offered a chance to explore the world past the limits she’s known, Tris is ready. Perhaps beyond the fence, she and Tobias will find a simple new life together, free from complicated lies, tangled loyalties, and painful memories.

Herregud… Jag vet inte ens vart jag ska börja nånstans! 

Först och främst, jag fullkomligt ÄLSKADE de två första böckerna i Divergent-serien, Divergent och Insurgent. Dock så lämnade Allegiant mig rejält besviken. 

Precis som böckerna innan, så var Allegiant välskriven, men ack så långtråkig. Tog mig ungefär en månad att läsa den, vilket är stor skillnad från hur det var med de två första. Kan dock inte riktigt sätta fingret på vad exakt det var som gjorde boken så tråkig. Kanske var det den något lama och orealistiska förklaringen till hela falang-systemet och världen som låg utanför Chicago? Kanske var det Tobias' larviga reaktion till de svaren de fick? Eller kanske var det bara att det inte egentligen hände ett smack! 

Inte förrän efter 450 sidor blev jag särskilt intresserad i vad som hände, och hur karaktärerna påverkades av det. Och måste säga att slutet inte alls föll mig i smaken… ÖVER HUVUD TAGET. Om ni har läst boken förstår ni säkert vad jag syftar på… Dock så påverkade slutet mig i alla fall, för tänker inte ljuga; jag fällde en och annan tår. 

Jag rekommenderar bokserien, absolut. Men beware, slutet kunde ha varit bättre! 

Allegiant får betyget 3/5 från mig.

 Genomsnittlig känsla: (inspirerat av iheartfantasy.blogg.se) 

/Hennie