Jag kan på en gång säga att Demonglass var betydligt mycket bättre än dess föregångare Hex Hall. Jag hade några problem med den, som jag kommer ta upp senare i inlägget, men förutom det så njöt jag verkligen av de actionpackade scenerna, bokens miljö och allmänna atmosfär, huvudpersonen Sophie's sarkastiska humor, den heta (något cheesiga) romansen o.s.v. 

 

Det första jag kommer ta upp är, som jag även nämnde ovan, bokens miljö. Till skillnad från den första boken som utspelade sig på den typiska, icke eventfulla, förutsägbara skolan Hecate Hall, så befinner sig Sophie hos sin far på herrgården/slottet/vet inte riktigt (x'D) Thorne Abbey i England. Ibland kunde det bli lite långtråkigt eftersom att boken i stort sett utspelade sig endast på Thorne Abbey (hade varit kul med lite omväxling här och var...), men tyckte ändå att det var en stor förbättring ifrån Hecate Hall, som endast hade ett "mjääh"-intryck på mig.

 

 Precis som Hex Hall så var Demonglass lättläst och ganska "kortfattad". Författaren, Rachel Hawkins, beskrev bokens omgivningar bra o.s.v, men hennes ord lämnade inte ett särskilt stort intryck hos mig under de emotionella scenerna. Medan jag fann detta synd, så kändes det skönt att ha någonting lätt att läsa vid slutet av dagen, till skillnad från böcker som Angelfall och The Fault In Our Stars. 

 

Jag tyckte faktiskt att Hawkins byggde upp en väldigt fin romans mellan Sophie och Archer, och jag ser verkligen framemot att få se mer av den i nästa bok. 

 

Det jag egentligen störde mig mest på i boken var Sophie's beslut och sätt att tänka vid vissa stunder, framförallt under sista halvan av boken. Ibland kunde det kännas väldigt påskyndat och påtvingat. Men, men... Jag har överseende! (Kan inte riktigt beskriva utan att spoila..)

 

Nu orkar jag inte skriva något mer, så för att sammanfatta: Jag ger Demonglass 6,5-7/10 i betyg. 

 

Kram Hennie♥

 

 

Äntligen så har jag kommit ikapp med Outlander! Och jag måste säga att jag verkligen gillade den. Och med det sagt, så hoppar jag direkt in i min lilla recension. 

 

 

Jag älskade seriens miljö, alltså att den var placerad i Skottland. Det bidrog till själva känslan och atmosfären i serien. Gillade också att den var ganska rå, lite som Game of Thrones. Den kändes som en väldigt typisk "high end-serie" eller vad man ska säga. 

 

 

 

Innan jag började kolla på Outlander så hade jag hört mycket om romansen i serien, och hur alla shippade Claire och Jamie. Visserligen så gillade jag också dem som ett par, men det var inte ens nära lika romantiskt och dramafyllt som jag trodde att det skulle vara. Jag fann mig snarare att shippa Claire med sin man Frank mycket, mycket mer, och hoppades under i princip hela seriens gång att de skulle återförenas.

Men jag shippar båda... Fast jag hade hoppats på mer romans... Såå jag vet inte... :P 

 

Jag ger den första halvan av säsong 1 av Outlander 6,5/10 i betyg, och rekommenderar den till alla er Skottland-freaks därute haha ;)

 

/Hennie

Är enormt stolt över mitt serie-schema haha. Ordning och reda! ;) jag kommer posta det med jämna mellanrum, allt eftersom jag behöver ändra det ☆ 

 

// Rebecka 

 

▪▪▪

 

en av mina absoluta favoritserier de senaste åren, Parenthood. följt den slaviskt. I början endast på grund av att jag var fäst vid Gilmore Girls men allt eftersom på grund av.. ja PARENTHOOD-storyn i sig. den är himlans fin. äkta! äkta på tjejjigt vis :))

 

och nu är serien finished alltså. tycker den fick sig ett bra slut. ♥ på sätt och vis fick alla karaktärer sitt "happy ending" - eller ja, en serie som kretsar kring hela liv kan ju inte få ett pang-slut. men när avsnittet var slut kände jag mig... lugn haha. ;)

...så tar jag och Rebecka en mini-paus med bloggen nu! Vi gör fortfarande inlägg när vi har tid för det, men kanske inte blir två inlägg per dag liksom :P

 

Anledningen är att jag går i nian=mycket plugg som jag måste prioritera, men så fort jag kommer in i allt och börjar planera i förväg och gå och lägga mig i tid osv, så kommer jag återvända till hur vi brukar ha det på bloggen. 

Dessutom håller vi på att renovera och byta design, vilket ni kanske har märkt med tanke på att bakgrunden ser lite knasig ut just nu, vilket jag inte kommer att ha tid att ta tag i förrän det lugnar ner sig med plugget! 

 

Även Rebecka har fullt upp just nu. Hon och pojkvännen har en flytt på gång och ska köpa hund, så inte heller hon har särskilt mycket tid över!

 

MEN, somsagt, vi kommer lägga upp så mycket vi kan, när vi kan. Ungefär som det har varit nu, kommer det vara inom den snaraste framtiden! 

 

Hoppas ni förstar! Kramar

 

/Hennie

 

Eftersom att det hittills redan gått så bra, så tänkte jag ge en liten uppdatering på mina serielöften för 2015. Jag har sett två säsonger av Orphan Black och en säsong (dock 30 avsnitt) av Switched at Birth, och allt det under loppet av ungefär en och en halv vecka. Ifs var jag sjuk och låg hemma hela förra veckan, men ändå ;) Nästa "projekt" är att kolla ikapp på Switched at Birth, samt att fortsätta med One Tree Hill för att förhoppningsvis avsluta den serien inom en snar framtid :) 

 

När jag började kolla på Switched at Birth så låg jag hemma i sängen med en förkylning, och letade efter någon lite larvig tjej-serie. Jag förväntade mig att Switched at Birth skulle vara i stil med The Lying Game och kanske One Tree Hill, men jag måste säga att jag blev överraskad. 

Serien är som helhet bra. Den hade flera svackor dock, såsom några irriterande karaktärer, långsamt tempo från stund till stund och så kunde den vara rätt så händelselös. MEN den, å andra sidan, hade en mycket intressant story som jag gillade att följa, och flera karaktärer, vars utveckling under seriens gång var kul att följa.

 

Bay tyckte jag var en rätt så stadig person genom hela säsongen, hon var varken irriterande eller superduperfantasticamazing. Men jag gillade henne måste jag säga! Tyckte hon var en av de fååå vettiga personerna i serien.

Daphne har jag egentligen inga problem med. Dock så gick hennes karaktär från charmig och intressant, till korkad och irriterande mot slutet. Men skulle gissa på att det vänder i säsong 2.

 

Och priset för sämsta föräldrarna everrr gååår tiiiill.........Katherine och John Kennish! 

Wow... Alltså dessa karaktärer... Jag hade STORA problem med dem genom i princip hela seriens gång! I alla fall John, för till skillnad från Katherine så kändes det som att hans karaktär inte utvecklades ett skit under större delen av serien. Fast båda två hanterade deras situation så otroooligt dåligt i början, jag blev sjukt irriterad. 

However, Katherine började jag långsamt men säkert gilla.

 

De jag faktiskt gillade i princip hela tiden var Daphnes mamma Regina och Daphnes bästa vän Emmett. De var gulliga, lite mer äkta karaktärer...(förutom that one time när Emmett var dum i huvudet och hade värsta rebelliska tonårsfasen..)

 

Somsagt så tyckte jag att serien kunde bli riktigt långsam från time to time. Jag förväntade mig att få mer av en WOW-känsla! Framförallt mot slutet. Eftersom att säsongen var otroligt lång (hela 30 avsnitt) så förväntade jag mig en massiv cliffhanger i sista avsnittet, eller bara att något dramatiskt skulle hända... 

 

SÅ för att avrunda denna sammanfattning ger jag säsong 1 av Switched at Birth 6/10 i betyg. Jag kommer defintivt fortsätta med den! 

 

 

Medverkande: Alexis Bledel, Blake Lively, Amber Tamblyn, America Ferrera m.fl.

Handling: Filmens systrar är de fyra bästa vännerna Bridget, Carmen, Lena och Tibby som hittar ett par jeans, som märkligt nog passar dem alla trots att de är olika byggda. Under deras första sommarlov åtskilda får var och en bära jeansen innan hon skickar dem vidare. De får alla uppleva minnesvärda händelser iklädda detta par jeans.

Mitt betyg: 4/10

 

Jag gav mig in i den här filmen med rätt så låga förhoppningar, och ja... Kort och gott så var den i mina ögon skitdålig.

Det må ha varit en intressant idé, men storyn var tyvärr extremt ointressant. Den hade ett väldigt lågt tempo och blev snabbt långtråkig.

Den var klyschig och förrutsägbar, med halv-okej skådisar. Och det är nog allt jag har att säga om den här filmen. Rekommenderar den inte.

 

/Hennie